Sveriges klimatmål

Vi befinner oss, enligt den samlade vetenskapen, redan i en klimatkris. De flesta av oss förnekar eller förminskar dock konsekvenserna av att den globala medeltemperaturen höjs. FN:s Klimatpanel har satt 1,5 grader C som en viktig gräns. Sveriges medeltemperatur har redan höjts med 1.2 grader C, sedan 1900-talets början.

Koldioxid och andra växthusgaser påverkar klimatet på samma sätt, oavsett om de kommer från förbränning av fossila eller andra bränslen. Metangas, som riskerar att öka i atmosfären med ökande medeltemperatur, är en ännu mer effektiv växthusgas än koldioxid.

Det pratas mycket i samhället, inte minst om ett fossilfritt samhälle. Men växthusgaserna, som stänger inne värmen från jorden, kommer från allt vi förbränner. Även biobränsle avger koldioxid till atmosfären. Det går dessutom åt mer biobränsle, än fossilt bränsle, för att uppnå samma effekt för att exempelvis värma bostäder.

Fossila bränslen har högre energitäthet än biobränsle. Fler kilowattimmar per kg bränsle. Det går alltså åt mer biobränsle, än fossilt bränsle, för att uppnå en viss energimängd.

Joint Research Center (JRC), som stöder EU:s beslutsfattande genom oberoende och evidensbaserad vetenskaplig rådgivning, driver tesen att biobränsle från skogen varken är förnybart eller klimatneutralt.

Mål, teknikdrömmar och kreativ bokföring

Senast år 2045 ska Sveriges nettoutsläpp av växthusgaser var noll. Därefter ska vi ha ”negativa” utsläpp – dvs mängden växthusgaser ska minska. Upptaget av koldioxid och andra gaser i skog och mark, våtmark och sjö, ska vara större än utsläpp från både bio- och fossilt bränsle.

Men företag, kommuner och stat räknar idag inte in förbränningen av biobränslen i kalkylen. Utsläppen från värmeverk med biobränsle påstås ha minskat sina utsläpp. Denna minskning syns bara i den offentliga redovisningen, inte i verkligheten. Kol i trä som bränns frigör koldioxid. Med en lägre energitäthet än fossila bränslen, så måste mer kol från träd brännas, än om det vore olja eller kol. Dessa utsläpp särredovisas som en fotnot och syns inte i marknadsföringen. Utsläppen syns på en överordnad statlig nivå, förklätt till ”mängden avverkad skog”.

Minskade utsläpp kan alltså vara en sanning med modifikation. Stockholms stad redovisar en minskning, som är lika stor som de icke redovisade utsläppen från Värtaverkets förbränning av kolet i trämassa.

En teknisk lösning som löser problemet?

”Carbon Capture and Storage” (CCS) lanserades år 2001 i USA som ett sätt att kunna fortsätta elda fossilt, precis som vanligt. Lösning skulle vara att fånga koldioxiden direkt vid skorsten och sedan trycka ned den i marken. Det paradoxala är dock den stora energimängd som skulle gå åt för att kunna driva en sådan process. Om den ens är möjlig.

En annan idé är att bygga jättedammsugare som tar koldioxiden direkt ur luften. Även detta vore sannolikt mer energislukande, än vad det skulle ge. Luften innehåller ju bara 0,04 procent koldioxid.

Bättre då kanske att vårda de naturliga processerna i naturen för fotosyntesen där mark och träd effektivt omvandlar koldioxid från luften, till syre?

I december 2015 enades världens länder om att den globala temperaturökningen ska hållas långt under 2 grader, helst att den ska stanna vid 1,5 grader.

Vad är problemet?

Är problemet att vi egentligen inte vill förändra vår livsstil? Är det vår konsumtionsdrivna identitet som är problemet? Att vi egentligen vill ”fortsätta som vanligt”. Kanske har Covid-19 hjälpt oss att reflektera lite mer? Kanske inser fler att utsläppen fortsätter att öka, även de svenska, fast att vetenskapen varnar oss för konsekvenserna?

För problemet är större än att medeltemperaturen kommer att höja havsnivån betydligt och att vädret blir ”jobbigare”. Den biologiska mångfalden är hotad och därmed vi människor. För vad händer med maten om det inte finns tillräckligt med insekter som pollinerar? Vad händer om den rubbade balansen i naturen får Covid-19 att te sig som en fågelviskning i sammanhanget?

De flesta verkar tro att viruset är ett ”labbmisstag” och att ett vaccin gör att allt blir som vanligt igen. Men visar inte detta med hållbarhet, som begrepp, att vi lever ohållbart? Varför skulle vi annars behöva börja leva hållbart?

Vi människor är en del av både biologisk mångfald och ekosystemet. Men vi har tagit positionen som systemets herre.

Vad är lösningen?

Genom att bejaka tillväxt som strategi, kan nog många hålla med. Genom att gå med den kraften och samtidigt acceptera det faktum att vi är medskapare av ekosystemet vi lever i, så kan vi börja inrikta oss på inre tillväxt. För kanske kan de många människorna bli både mer friska och lyckliga på riktigt genom högre självkänsla och gemenskap i ett mer meningsfullt sammanhang?

I dessa sammanhang kan vi även utveckla lösningar på samtidens problem. Som att uppnå Sveriges klimatmål – på riktigt.

Per Hörberg

Per Hörberg

Beteendevetare och författare kring ledarskap, organisation och personlig utveckling. ”Samarbetsminister” för lösningar i samhälle och organisation. En patriot som är stolt när Sverige gör rätt och som vill påverka när det går fel. Per är morfar och farfar, en seglare som gillar att sporta och bidra till det globala samhällets utveckling. Har bidragit till två stabila friskolor på Lidingö. Leder initiativ Samutveckling! och Wellnessguide. Förr IKEA-chef och reservofficer, nu koordinator av relationer så att chefer blir ledare, grupper blir team och så att medarbetare och medborgare blir samutvecklare!

Inlägget arkiveras 9:05am Sunday May 29th, 2022

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *



Spamskydd *