Hans Karlson har skrivit en imponerande rapport kring svenska värderingar. ”Detta innebär det att vara svensk!” Jag har ögnat och ger några smakprov:
Den svenska majoritetskulturen tar sig själv för självklar och har inte behövt formulera sig förut. Värderingar har gått i arv från generation till generation. Men nu när högröstade populister hävdar sig stå för ”svenska värderingar”, så kanske det är dags att majoritetskulturen börjar reflektera över vad som gör Sverige tämligen unikt i världen?
Sverige har befolkats både söderifrån och norrifrån, enligt modern forskning. Jägare blandades med jordbrukare. Alla har invandrat till Sverige i takt med att istiderna släppt sitt grepp. Vi har alltid varit få människor på en stor yta med ett kärvt klimat. Detta har fått oss att samarbeta för att överleva.
Ja, en trygg majoritetskultur är inkluderande. Inte bara av humanistiska skäl, utan även av djupt rationella skäl. Acceptans av mångfald har alltid varit grunden för framgång på svensk mark. Det finns en inbjudan i Hans’ arbete att bejaka det svenska kulturarvet (hur många är pålästa?) som en inbjudan till öppen och tillitsfull dialog om framtiden.
Som att vi verkar ha haft en ganska avslappnad attityd till gudarna redan från början. Asagudarna var vänner och beskyddare. Asaguden kunde själv tvivla och var osäkra kring en livsfråga. Detta står ju långt från religiös dogmatism (som sannerligen finns och har funnits även inom kristendomen!).
Hans vill helt enkelt att vi reflekterar över vår historia och, kanske som han, inser att mångfald är större än enfald (!)
Jag är på :)
