Debattklimatet är ganska hårt i såväl sociala medier, på gator och torg, som mellan ledamöter i Riksdagen. Det verkar ibland som om att det är viktigare att vinna en poäng i det politiska eller sociala spelet, än att verkligen bidra till de stora samhällsfrågorna.

Syftet för oss på Samtalsgården är att bidra till ett tryggt Sverige för alla. Ett samhälle där människor lever mer hållbara liv i en öppnare och inkluderande gemenskap. I ett samhälle där olikhet blir en styrka och tillgång. Detta baserat på insikten om att alla ändå har samma grundläggande behov. Vi vill bli sedda och respekterade som de människor vi är.

På Samtalsgården tar vi upp frågor som hållbarhet, populism, demokrati, yttrandefrihet, allas lika värde, jämlikhet, klimatet, religion, ekonomi, hälsa, manligt och kvinnligt. Vi tror att samtalet är demokratins kärna. När samtalet dessutom får en lyssnande karaktär, så vädras flera olika perspektiv och vi lära oss så mycket mer.

Klyftorna ökar annars mellan dem som upplever sig ”leva i eller utanför samhället”. Utanförskapet växer även hos allt fler svenskar ”som inte känner igen sitt land”. Spänningen mellan glesbygd och storstad ökar. Liksom att avståndet mellan nya och etablerade svenskar riskerar att bestå och med polariseras.

Klimatkrisen, ett vetenskapligt faktum, trängs bort av många. Vi fortsätter konsumera, resa och ”låtsas som det regnar” även när torkan blir vanligare och bränderna rasar. Splittring i den och andra stora frågor råder inom familjer, partier och organisationer. Rädsla fungerar som bränsle till ökad populism och polarisering.

Samhällets kitt är tillit. Denna grundläggande känsla av tilltro behöver finnas hos de många människorna. Annars riskerar rädslan att ta över.

Står valet mellan dialog eller debatt i samhället, familjen, mellan grannarna och medborgarna? Vilket samtalsklimat blir mest hållbart för hälsan, relationerna och organisationerna?

Ska vi välja samtal eller konflikt?

Inlägget arkiveras 11:03am Friday March 5th, 2021