Det finns onekligen skäl till oro. USA-valet är bara ett exempel på tidsandan. I Sverige verkar det som att de flesta i medelklassen fortfarande försöker undvika det uppenbara. ”så länge jag har pengar och kan göra vad jag vill…”
Förnekelse av vad som pågår skapar inte den lycka vi försöker konsumera oss till. Titta dig omkring i samhället, ordentligt. Inte bara i ditt gamla och lätt inskränkta(?) umgänge. Vad är det som pågår i Sverige och världen?
Inget att bry sig om, bara att fortsätta som vanligt?
Ah, många är ändå oroliga. Det konsumeras mycket lugnande droger (medicin kallas det) i vårt lyckliga rike. Barn och unga i Stockholm ser fram emot att inte ha någonstans att bo – om inte pappa är rik eller jag fortsätter att bo hos mina föräldrar uppåt 30-årsåldern.
Vad kan vi då göra istället för att undvika och döva smärtan (oron) med medicin och konsumtion?
Tja, smärta är oftast ett tecken på att vi håller fast något hos oss själva. Ju olyckligare, ju hårdare håller vi det. Det kan handla om vår bild av verkligheten eller oss själva.
Generositet löser upp detta frusna tillstånd. Att ge tiggaren en tia, en vän en blomma eller ord av uppmuntran – tränar oss i att ge och släppa taget om det som fastnat. Vår värme smälter vårt inre ispansar.
Kanske du till och med börjar engagera dig för något större än ”jag, mig och mitt” – samhället?
