Oavsett hur det går med processen för att tillsätta USAs president, så kvarstår polariseringen i USA – och världen. ”Vi och dom” odlas överallt.

Gallupindustrin missbedömde, igen, populismens popularitet. Vi vill veta, köper dyra tjänster och matas med siffror och diagram. Men till vilken nytta?

Coronapandemin utmanar också den sociala ingenjörskonsten, den att planera samhället på analys och siffror. För detta virus, mindre dödligt än SARS, dödar – mot bättre vetande – allt fler. Vare sig munskydd och/eller nedstängning är påkallat. Vaccin hoppas många på. Men är det någon som tror att det är klart sedan?

Människans rädsla för än det ena, än det ändra, är illa nog. Men värst än kanske ändå rädslan för att vara rädd. Ensam är inte stark. Vi behöver varandra. Men tryggheten ligger inte i att tillhöra en grupp som hittar någon annan grupp att slå ned på. Det ger bara mer rädsla.

Kontrollbehov är också baserad på rädsla. Tillit är att lita till att det ordnar sig – ja, när jag förbereder mig och är närvarande.

Vetandets rationalitet behöver balanseras med acceptansen att inte veta. Genom att utgå från beprövad erfarenhet, utvärdera löpande och korrigera kursen hela tiden, så kan människan klara komplexitet och förändring. Men vi behöver känna oss trygga och tillitsfulla. Trygga med oss själva och i vår kommunikation med andra.

Så, från att ensidigt sända information – till att mångsidigt lyssna och lära. I varje situation under hela livet.

Detta med att lyssna och lära, det håller vi på med på Samtalscafé. Välkommen att prova. Se datum i gruppen Samtalsgården på Facebook.

Inlägget arkiveras 7:36am Friday November 12th, 2021