Corona – panik eller möjlighet?

Kanske har 8 000 svenskar dött med Covid 19 på nyårsafton 2020. Många efter en hemsk tid på IVA, många i ensamhet på äldreboenden.

Två gånger har Statsministern talat till folket i detta ärende. Allvarligt är det. Men…

Varför verkar vi inte bry oss lika mycket om de 90 000 svenskar som dör varje år – utan någon coronakris? Varför detta fokus just på Covid 19?

Hur mycket smärta, plåga och ensamhet finns det inte i dessa 90 000 dödsfall? Varför bryr vi oss så oproportionerligt mycket om sjukdomen Covid 19? Hur mycket lidandet och död i andra sjukdomar leder det till?

Den vanligaste dödsorsaken, såväl i Sverige som i andra i-länder, är hjärt- och kärlsjukdom, följt av cancer. Men när vi närmar oss 90-årsåldern kanske det kan få vara okej att dö av någon slags sjukdom?

Är det den kollektiva rädslan för döden som spökar? Om vi inte haft sådan beröringsskräck för döden kanske de gamla på svenska äldreboenden kunde fått ett mer värdigt avslut år 2020?

Jag ser det som panik. Räddhågsen journalistik och politik som triggar rädslan hos en redan ängslig befolkning. Ett vaccin som ljuset i tunneln. Trots riskerna för de allvarliga biverkningar som finns i att ta fram ett vaccin under så kort tid. Ser någon de kommersiella krafter som vinner på denna rädsla? Var finns det samlade omdömet?

Möjligheterna ligger i, som jag ser det, att ta vara på det mellanrum Covid 19 skapar i vår vardag. Det mesta har blivit annorlunda. Låt oss ta tillfället i akt att förbereda oss mentalt och reellt inför det stora hotet. Så att vi kan bromsa och hindra klimatförändringarna.

I den frågan verkar paniken vara mer rationell. För klimatförändringen är en långt större fara än att dödstalet i år blir 94 000 istället för 90 000 svenskar. Klimatförändringen har redan gått långt och vi är även långt ifrån att nå Parisavtalets Agenda för 2030. (Det som bara 20 % av svenskarna känner till.)

Sverige, ”som ligger långt fram”, har inte gjort så mycket i praktiken. Vi fortsätter att tänka och konsumera som om det fanns fyra planeter. Och trots att mycket ligger nere (resor och andra aktiviteter) i världen så fortsätter koldioxid och andra växthusgaser att öka i atmosfären. Det är rekordvarmt i Arktis just nu, isen smälter och havsnivån stiger…

Den riktiga faran ligger nog i vår kollektiva förnekelse och av media styrda rädsla mot än det ena, än det andra. För om inte fler medborgare ”tar höjd” och inser den större faran, då kommer vi att bli varse först när det är alldeles för sent.

Med det vetenskapliga läget i klimatfrågan, så är klimatförnekelse i samma kategori som att hävda att jorden är platt.

Möjligheten ligger kanske därför i att vi nyttjar mellanrummet nu i coronatider och börjar samarbeta över olika gränser för att ställa om samhället på ett hållbart sätt?

Låt oss utveckla samtalet. Det gör oss mindre ensamma och tillsammans kan vi börja våga se sanningen i vitögat. Då och bara då kan vi även bidra till en omställning både inom oss själva och i hela vår tillvaro!

Per Hörberg

Per Hörberg

Beteendevetare och författare kring ledarskap, organisation och personlig utveckling. ”Samarbetsminister” för lösningar i samhälle och organisation. En patriot som är stolt när Sverige gör rätt och som vill påverka när det går fel. Per är morfar och farfar, en seglare som gillar att sporta och bidra till det globala samhällets utveckling. Har bidragit till två stabila friskolor på Lidingö. Leder initiativ Samutveckling! och Wellnessguide. Förr IKEA-chef och reservofficer, nu koordinator av relationer så att chefer blir ledare, grupper blir team och så att medarbetare och medborgare blir samutvecklare!

Inlägget arkiveras 9:23am Friday November 26th, 2021

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *



Spamskydd *