Vart går vi nu?

Snart 2014. Vad ska vi tro på nu? Fortsätta i samma riktning? Låta “marknaden” fortsätta att styra? Vart för den oss egentligen? Eller är det mer “kapitalet” som styr? Vad ska de rika som vill ha avkastning på sitt kapital i så fall exploatera nu? Eller ska vi skifta fokus? Kan vi?

Vilka framkomliga vägar har vi att välja på nu? Tittar vi ens framåt? Vad krävs nu för att klara klimathotet och resursbrister? Vad krävs för att vi på allvar ska kunna ta en hållbar kursriktning. Inte hållbarare. Hållbar! Hushålla med våra resurser som gör livet för våra barn möjligt även om 20 år, om 30år, och om 50 år.

Var avgörs nu vad som ska produceras, med vilka resurser och till vilka? Inte demokratiskt i alla fall. Tänk om vi kunde demokratiskt välja vad vi skulle använda våra resurser till. Mycket makt ligger nu hos stora företag, men de har inte mandat att ta ekologisk eller social hänsyn. Det finns exempel på företag som hittat en nisch där de producerar något för en grupp rik medelklass som är både ekologiskt och socialt försvarbart. Men hur ser den större bilden ut? Stora företag som ignorerar natur och människors väl, men är bra på att dupera konsumenter eller snärja producenter tycks klara sig riktigt bra.

Hur stora förändringar krävs av vår världsordning för att nå en hållbar resursanvändning? Vi tycks överens om att vi behöver globala regler för att klara klimatfrågan, men tycks oförmögna att skapa dem. Vad är det som står i vägen för ett hållbart på allvar demokratiskt och jämlikt samhälle? Strängare lagstiftningar? Politiskt mod? Dämpar sig kanske de som har politiskt mod när de börjar bli ett hot mot rådande ordning. iS! paragraf: Att aldrig kompromissa samvete för makt” är motiverad, men det är kanske vårt förakt för svaghet som får oss att tro att det är individers svaga karaktärer som är problemet.

Det ekonomiska systemet vi lever i har undergrävt demokratin så att folks “representanter” i parlamenten  inte klarar att ta ut en ny riktning. De har inte den makten. Många hade stora förhoppningar på det löfte om “change” president Obama utlovade, och är nu besvikna. Ska vi hoppas på att han ersätts av någon som lovar ännu mer?

Jag tror inte det är politiskt mod som saknas. Politiker gör i stort sett vad som går att göra inom ramen för vad som är möjligt i vårt marknadsekonomiska/kapitalistiska system. Man kan på socialdemokratiskt vis förhala processen men konkurrenskraften måste försvaras, och företagen gynnas. Vi väljer politiska ledare vart fjärde år, men har vant oss vid att oavsett vilka partier som dominerar i riksdagen så förändras knappt något av betydelse. Samma sak i de flesta “demokratiska länder”.

Demokratiskt tillsatta eller inte så strävar politiska ledare efter mer makt och politisk stabilitet. Inom vårt ekonomiska system tävlar de om jobben, tävlar om “gott företagsklimatet”, om hög tekniknivå, och om bättre utbildningssystem, om billig tillgång på råvaror och arbetskraft. Och lukrativa handelsförbindelser. De strider för att säkra sin tillgången av fossil energi. ”Landgrabbing” är ett måste för länder med krympande odlingsbar yta och växande befolkning.

Politiker skär ner, år för år, i de offentliga utgifterna. Man kan säga att de skär ner i den kollektiva konsumtionen och prioriterar den privata, för att “marknaden” kräver det. Politiker tvingas tävla i “the race to the bottom”. I EU ligger bl.a. Grekland , Spanien, Italien, Ungern och Litauen i täten.

Än så länge har Sverige lyckat hålla “Svarte Petter “ ifrån sig. De nordiska länderna ligger bäst till i världen över listan Falied State Index.

Att vänta på ny högkonjunktur och tillväxt kommer inte rädda oss, även om den skulle siktas vid horisonten. Det kanske kommer en ny tillväxtvåg, men den kommer i så fall att skapa ännu mer bekymmer i ett längre perspektiv.

Vi kan köpa systemet mer tid genom att ta riskerna det innebär att borra efter olja i Antarktis, bryta oljeskiffer och använda frackingmetoder eller på andra sätt exploatera resurser längre ner i vår jordskorpa än vad vi tidigare gjort, men det skjuter bara upp, och förvärrar dessutom grundproblemen. Mer grundvatten kommer bli otjänligt, fler ekosystem kommer att förstöras. Mycket gifter är redan i omlopp i naturen, och kommer att fortsätta orsaka oberäkneliga konsekvenser under lång tid framöver.

Situationen vi befinner oss i beror inte inte på otur.

“It all makes perfect sense, expressed in dollar en cent, pounds shilling and pence” (Roger Waters)

Anders Nilsson

Teater K

Julia och Anders

Julia och Anders

Vi arbetar i den fria teatergruppen Teater K, och ägnar oss åt, att med olika grupper och personer, visionera för ett hållbart och rättvist samhälle. Vi vill vara delaktiga i att skapa konkreta livskraftiga visioner. Vi arbetar med de frågor som vi ser som viktiga för vår tid och använder oss av det gestaltade språket, då vi upplever det som ett kraftfullt sätt att nå fram till människor, skapa konstruktiva möten och beröra på flera plan. Vi ägnar oss just nu åt att försöka förstå vårt ekonomiska system, sätta oss in i olika genomarbetade förslag på hur vi kan att fördela och hushålla med världens resurser, samt att sprida dessa tankar. Till våren skapar vi en clownföreställning om ekonomi och klimat. Vi älskar att dansa, framförallt kontaktimprovisation.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Spamskydd *