Varför röstar 75 miljoner personer på Trump?

Ja, inte vet jag. Men vill ändå lägga fram en idé.

Som en del av min personliga utveckling fick jag tillfälle att möta och acceptera min ”smärtkropp”. Oj, det låter konstigt. Men så här då?

Hur kommer det sig att en person gång på gång exempelvis kan välja ”fel partner”. Hen visar personlighetsdrag som blir för smärtsamma att leva sin vardag med. ”Jag såg det inte förrän efter ett tag. Hen var ju så rätt från början”. Så kan mönstret upprepas, mot bättre vetande…

Tja, omedvetet söker vi det som vi är vana vid, präglade av när vi växte upp. Det är en trygghet genom att jag har vant mig vid det. Men en trygghet som var dysfunktionell då likaväl som nu.

En människa, säg amerikan, som lider utan att någon hjälper dem – lyssnar gärna på en ”stark ledare”. När jag känner mig hjälplös och utsatt, så är jag inte stark själv. Utan osjälvständig och ofri. Frihet betyder ansvar. Den ofria personen kan därför ofta bli både oempatisk, osolidarisk och ja, rasistisk. Jag som lider från barndomens sår, jag sår mer lidande och utser mina fiender. För denna smärta är jag ju van vid. Det är min livsluft.

Smärtkropp?

Detta tillstånd är dock jobbigt. Så antingen förnekar jag allt genom att projicera smärtan på andra personer och grupper i samhället. Så att de också får lida. Eller så sköter jag förnekelsen mer i stillhet – med smärtstillande medel av olika de slag.

När jag tycker mig se framgångsrika personer må gott, samtidigt som jag själv känner mig ensam och övergiven — då ligger hatet nära till hands. Och en Donald Trump eller annan auktoritär person kan då hålla upp luftslottet åt mig. Det är detta som gör att han kommer undan med saker som andra personer i en annan tid hade blivit avsatta för, för länge sedan.

Alternativet som vi alla har är att balansera sin personliga frihet som människa i ett öppet samhälle, med sitt personliga ansvar för att vidareutveckla detsamma även för andra. Att inse och bete sig efter insikten att min självständighet bygger på andras möda – och att den behöver utvecklas vidare av mig för andra i samhället.

Vägen dit är att möta och bli vän med sin ”smärtkropp”. För då var då. Inte nu. Det gäller att upptäcka sina gamla mönster och kanske välja ny väg i livet.

Per Hörberg

Per Hörberg

Beteendevetare och författare kring ledarskap, organisation och personlig utveckling. ”Samarbetsminister” för lösningar i samhälle och organisation. En patriot som är stolt när Sverige gör rätt och som vill påverka när det går fel. Per är morfar och farfar, en seglare som gillar att sporta och bidra till det globala samhällets utveckling. Har bidragit till två stabila friskolor på Lidingö. Leder initiativ Samutveckling! och Wellnessguide. Förr IKEA-chef och reservofficer, nu koordinator av relationer så att chefer blir ledare, grupper blir team och så att medarbetare och medborgare blir samutvecklare!

Inlägget arkiveras 9:55am Saturday December 11th, 2021

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *



Spamskydd *