Varför behövs ett nytt politisk tänkande?

–        På grund av lidandet som vårt befintliga samhälle har svårt att lindra.

Vårt samhälle upprepar sig hela tiden. De nivåer av ohälsa, utanförskap och lidande som vi upplever idag visar ungefär vad vi kan förvänta oss under kommande år. I Sverige begår cirka 13 per 100.000 invånare självmord varje år  – en siffra som är genomsnittlig om man jämför med andra rika länder. Nästa år kan man förvänta att ungefär lika många kommer att begå självmord (totalt cirka 1300 personer, cirka dubbelt så många som dör i trafiken). Men det slutar inte där: detsamma gäller för alla vardagens små och stora lidanden. Ungefär lika många flickor kommer att få ätstörningar eller skära sig i armen, ungefär lika många studenter kommer att drabbas av panikångest eller vakna varje morgon med en malande oro, ungefär lika många familjer kommer att slitas sönder av inre konflikter, ungefär lika många barn kommer att mobbas ut i skolan, ungefär lika många människor kommer att utsättas för sexuellt våld, ungefär lika många ledsna farbröder kommer att sitta ensamma på krogen, ungefär lika mycket elakheter och skvaller kommer att fylla våra hjärnor. Läsaren kan själv fylla på med exempel.

Fastän vi lever i ett tryggt land med god ekonomi, relativt små sociala klyftor, politisk stabilitet, stor trygghet och internationellt sett högt rankad politisk frihet, undkommer vi inte det lidande som vi själva kommer att ge upphov till under året. Om vi tolererar den nuvarande nivån av lidande – så kommer våra barn att lida lika mycket som vi själva har gjort. Om vi inte får till stånd en djup och meningsfull förändring, så kommer alla svårigheter, all oro, alla smärtsamma omställningar som vi tagit oss igenom och upplever än idag att landa rakt i våra barns liv. Det sker helt mekaniskt, helt skoningslöst. If you tolerate this, then your children will be next.

Är det här verkligen OK? Behöver vi verkligen acceptera den här nivån av lidande? Ska de barn som växer upp idag också ta livet av sig, ca 1300 per år? Vi är alla del av samma väv och varje människas lidande är lika tragiskt. Det kan vi inte komma ifrån.

Går det inte att uppnå en ny nivå, en ny balans – där lidandet givetvis fortfarande finns, men på en betydligt lägre nivå? Kan vårt förhållningssätt till vardagslivet utvecklas så att lidandet minskar och vi får leva liv som är av en annan och högre kvalitet än den vi upplever idag?

När vi ställer de här frågorna och på allvar gör politik av dem har vi börjat utveckla en lyckans ekonomi. Lyckans ekonomi innebär att man på ett genomgripande och medvetet sätt använder samhällets resurser för att minska lidandet och utveckla livskvaliteten. Tänk på hur mycket resurser vi har: så många begåvade och uppfinningsrika människor som tillsammans förfogar över så mycket pengar och material. Används dessa resurser idag på bästa möjliga sätt för att skapa lycka och mening, för att minska lidande? Skapar vi verkligen trygghet och frihet på bästa sätt? Det är ett rimligt antagande att vi kan använda våra gemensamma resurser på ett betydligt bättre sätt. Det vore väl märkligt att anta att samhället inte gick att förbättra, verkligen förbättra på djupet.

För nej, det är inte acceptabelt att så många människor lider så mycket. Vi måste tänka annorlunda. Vi måste handla annorlunda. Och vi måste förhålla oss på nya sätt. Det är klart att vi kan bättre. Lyckans ekonomi är i vårt samhälle alldeles för ineffektiv. Vi måste bli bättre på att hushålla med våra egna handlingar, med vårt gemensamma skapande. Vi måste lära oss att bättre hushålla med vår uppmärksamhet, att gemensamt rikta den mot det som kan förändra samhället i grunden.

Det räcker inte med ett samhälle som ”får mer av samma” som vi redan har: fler jobb, mer välfärd, fler dagisplatser, högre lön. Vi måste skapa nytt, utveckla det vi redan har, lyfta det till en ny nivå. Det finns ingenting som säger att det skulle vara omöjligt eller ens särskilt komplicerat. Det vi behöver förändra för att utveckla vår lyckans ekonomi är hur vi umgås, hur vi samtalar och förhåller oss till varandra – både personligt och politiskt.

Vi måste utveckla ett språk, ett tankesätt och en politik som tillåter oss att tillsammans tala om de verkligt svåra och djupa frågorna i samhällslivet. Vi måste utveckla en ny politisk kultur. Den demokratiska kultur vi har idag förtjänar all respekt och är bra på att lösa många problem. Men det finns också lidanden som vår nuvarande politiska kultur helt enkelt inte rår på. Därför behövs ett nytt politiskt tänkande. Du är inbjuden till att vara med om att skapa detta nya tänkande.

Dagens låt: if you tolerate this, Manic Street Preachers

Emil Ejner Friis

Emil Ejner Friis

Emil Ejner Friis, 32 år gammal, uppvuxen i Stenløse, en förort till Köpenhamn. Jag flyttade till Lund 2007 för att studera och har sedan dess pluggat statsvetenskap, idé och lärdomhistoria, filosofi och historia. För närvarande håller jag på att färdiggöra en master i Historia här i Lund där jag bor. Mitt stora intresse för filosofi, politik och utvecklingsperspektiv är det som driver mitt samhällsengagemang. Min ambition är att omsätta min teoretiska kunskap i praxis och därigenom utveckla vårt samhälle och förändra världen till det bättre.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Spamskydd *