Vad ska vi hoppas på?

Anders och jag försöker föda fram ett manus till vår nästa föreställning. Det ska bli en clownföreställning om ekonomi och miljö, om hur det hänger ihop och hur det skulle kunna vara annorlunda. Vi pratar om vad vi vill berätta för publiken, vad vill vi att de ska ha med sig därifrån. Det är svårt och lite frustrerande. Vi vill ju skapa förändring med vår föreställning. Att människor ska ta klivet från att känna obehag inför det vi lever i, till att aktivt ta ställning för det de tror på. Att tillsammans med människor i sin omgivning börja reflektera och agera för att skapa den värld de skulle vilja se.

Vi återkommer ständigt, i allt vårt arbete till vad det är som behöver hända nu. Vad är mest vettigt att lägga sin energi på?  Vilka förändringar i världen räcker till för att vända det skepp som är vår civilisation, i en medmänsklig och hållbar riktning? Vilken åtgärd man än tänker sig så är den inte tillräcklig. Ingen enskild sak räcker till och vi är ju bara två människor, som dessutom har ganska begränsad tid i livet med små barn och stora barn med många behov. Och själva vill vi ju dansa och leka och älska och skulle vilja rädda världen på en halvtidstjänst ungefär.

Ja, och nu har vi valt att lägga vår tid på en clownföreställning… Men vad ska vi berätta för publiken, vad vill vi att de ska ta med sig när de lämnar föreställningen? Vi skulle vilja ge dem hopp, att de känner att det finns något annat att tro på, annars är det ju inte meningsfullt att engagera sig. Om man inte tror att en annan värld är möjlig är det naturligtvis vettigare att ägna sig åt att distrahera sig från sakernas tillstånd än att engagera sig i dem. Varför lägga sin kraft på ett hopplöst projekt?

Så vi försöker själva hitta lite konkreta exempel på saker som kan ge hopp. Det är svårt. Visst finns det positiva strömningar och exempel som i sig är hoppfulla, men när vi försöker vara konkreta så ser vi inte riktigt något som ännu är så stort och kraftfullt att det kan mäta sig mot de enorma problem vi står inför idag och de starka makter som motsätter sig en förändring.

Det som vi landar i till slut, det som vi på allvar kan tro på, är att människors personliga mognad och utveckling till slut når en sådan nivå att de inte är beredda att acceptera den utveckling vi ser i världen idag. Vi tror att samtidigt som det skett en ofattbar miljöförstörelse och ett utnyttjande av människor och naturens resurser, så har vår höjda levnadsstandard ändå möjliggjort en positiv utveckling av människors förmåga till nära relationer. Vi ser att vi, åtminstone i Sverige, har blivit lite bättre, generation för generation, på att älska oss själva och att omsätta våra känslor av kärlek i kärleksfulla handlingar. Om detta stämmer och om utvecklingen fortsätter kanske vi snart har kommit till en punkt där vi börjar skapa något annat. Trots att de strukturer vi nu lever i håller oss i ett så fast grepp, så tror jag att vi kommer till en punkt när så många människor fått nog att det är möjligt att skapa nya strukturer. Och att människor då är tillräckligt vuxna att skapa strukturer byggda på en annan människosyn. Strukturer som odlar andra egenskaper hos oss människor och som ger oss en annan sorts civilisation.

Jag hoppas bara att denna vändpunkt kommer innan vi står inför en ekologisk kollaps.

Så, det jag vill med vår clownföreställning (och med allt jag gör när jag verkar i denna värld) är att tidigarelägga punken för vändpunkten, så att vi faktiskt hinner vända skeppet innan det är för sent.

Julia och Anders

Julia och Anders

Vi arbetar i den fria teatergruppen Teater K, och ägnar oss åt, att med olika grupper och personer, visionera för ett hållbart och rättvist samhälle. Vi vill vara delaktiga i att skapa konkreta livskraftiga visioner. Vi arbetar med de frågor som vi ser som viktiga för vår tid och använder oss av det gestaltade språket, då vi upplever det som ett kraftfullt sätt att nå fram till människor, skapa konstruktiva möten och beröra på flera plan. Vi ägnar oss just nu åt att försöka förstå vårt ekonomiska system, sätta oss in i olika genomarbetade förslag på hur vi kan att fördela och hushålla med världens resurser, samt att sprida dessa tankar. Till våren skapar vi en clownföreställning om ekonomi och klimat. Vi älskar att dansa, framförallt kontaktimprovisation.

2 thoughts on “Vad ska vi hoppas på?

  1. Julia och Anders,
    Låter intressant. Tror mycket på kulturens roll i omvandling. Humor med djup stannar kvar. Clownen en fin figur. Lycka till

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Spamskydd *