Talekonst för att övertyga?

Vi lever i ett samhälle där det verkar vara viktigt att kunna övertyga andra. Varför då? Om vadå? Det politiska systemet, som det framställs i teve och annan media, går ut på att ha bättre argument än den andre. Varför då?

Allvarligt talat. Hur kan någon idag tro sig ha svaret för vad som gäller exempelvis morgondagens skola? Hur går det att veta, i den föränderliga värld som vår, vad som gäller om tio år? Vet du, förresten, vad som gäller just nu?

Jaget består till stor del av kognitiva illusioner, det har mångårig forskning visat. Ekonomipriset i Alfred Nobels minne gavs för några år sedan till Daniel Kahneman. Detta för att han hade visat hur vårt minne lurar oss, konstant.

Samma nobelkommitté har annars, tämligen konsekvent, prisat ekonomer som företräder motsatsen till Kahnemans forskning. Nämligen den om aktörsteorin och den rationella människan. De som inte finns enligt Kahneman. Aktörsteorin är basen för Chicagoskolan, vars makromodeller varken räknar med skulder eller finanssektor…

Så vad vet dessa prisade ekonomer, egentligen?

Och vem vet om pluggskolan à la Asien leder till bättre samhälle, än den ”dåliga svenska skolan”, enligt pisaresultaten? Det som neurovetenskapen menar kan bidra till ett bättre samhälle, är att vi förstår hjärnans möjligheter. Hur kan barn plugga på bästa sätt för att använda sitt minne? – Reducera distraktion som äter av arbetsminneskapaciteten! Man ska inte göra två saker samtidigt. Rensa skrivbordet och ha inte lockande saker i närheten. Lär av minnesmästarna till exempel genom att göra associationer.

Kan barn bättra på sitt långtidsminne också? – Ja, med repetition fräschas minnet upp. Utan repetition minns vi bara runt 20 procent av det vi ursprungligen lärde oss. Minnesstrategier och så kallad spacingeffekt, det vill säga att man repeterar ny kunskap med förutbestämda tidsintervaller, kan vara till stor nytta.

Om det är något som näringslivet, detta pragmatiska påfund, tror sig behöva för framtiden – så är det kreativitet och förmåga att kunna anpassa sig och sitt arbete till ändrade förutsättningar. Jag stämmer in i den kören. Och vill tillfoga en dos medvetenhet samt balans mellan jaget och självet. Jaget, den nödvändiga, men kognitivt vilseförda delen av oss, och självet – den del av oss som upplever livet.

Förmågan att hantera förändringar och behålla sin stabilitet. Och därefter fortsätta att utvecklas, det är resiliens.
Förmågan att hantera förändringar och behålla sin stabilitet. Och därefter fortsätta att utvecklas, det är resiliens.

Emilia Rekestad och jag håller ett seminarium på Skolvårens #afk Huddinge den 15 februari på temat Elevens talang och självkänsla behövs i samhället! Kan skolan stärka elevens resiliens?

Resiliens är kapaciteten – vare sig det är ett ekosystem, en stad eller en människa – att hantera kriser och förändringar, att behålla sin stabilitet, och därefter fortsätta att utvecklas. I ett alltmer föränderligt och mångfacetterat samhälle, med stora framtida utmaningar, ökar behovet av medborgarnas resiliens.

Vi skapar ett öppet samtal kring en av skolans allra viktigaste uppgifter:

o   Hur kan vi stärka elevens resiliens och förmåga att navigera i ett mångkulturellt och föränderligt samhälle, till nytta för sig själv och andra?

o   Vad behöver vi som pedagoger i relation till detta?

 Talekonst? Nja, konsten är nog snarare att lyssna för att förstå.

Per Hörberg

Per Hörberg

Beteendevetare och författare kring ledarskap, organisation och personlig utveckling. ”Samarbetsminister” för lösningar i samhälle och organisation. En patriot som är stolt när Sverige gör rätt och som vill påverka när det går fel.

Per är morfar och farfar, en seglare som gillar att sporta och bidra till det globala samhällets utveckling. Har bidragit till två stabila friskolor på Lidingö. Leder initiativ Samutveckling! och Wellnessguide. Förr IKEA-chef och reservofficer, nu koordinator av relationer så att chefer blir ledare, grupper blir team och så att medarbetare och medborgare blir samutvecklare!

2 thoughts on “Talekonst för att övertyga?

  1. Visst Per hur kan vi veta något om morgondagens skola. Vad vi vet är att vi måste lyssna in ta i beaktande det som händer i smått och stort och för det fordras givetvis mycket kunniga lärare men inte minst receptiva människor som för dialogen om skolans utveckling. Vad jag förstår är att vi är inne i en mycket spännande tid då vi inte har tid med att tjafsa om oväsentligheter, då menar jag inte att allt ska vara stort, utan att vi försöker hålla oss bortom onödig kritik utan öppnar oss för det bortom kritiken för kreativiteten och inte vara rädda utan föra ständig dialog. Skolan är grunden och varje elev är lika viktig som den andra. Läraren måste ha tid att ”se” sina elever och fånga upp dem, uppmärksamma dem. Det är inte ”bara” en fråga om tid och lön utan fallenhet och motivation.

  2. Många bra exempel i Kahnemans bok! Han skriver också om ‘The Planning fallacy’ – varför våra tidsplaner i regel är underskattningar. Jag skriver om detta i mitt senaste blogginlägg, vilodagen.tumblr.com

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Spamskydd *