Skuldbeläggandet av våldtäktsoffret ger mannen dåligt rykte

Alla män är potentiella våldtäktsmän. Ett påstående som upprör, och det med rätta, men rent praktiskt så kan alla som är utrustade med en penis våldta. Det resonemanget kan också användas när det kommer till människan generellt, alla människor kan potentiellt sett utföra vilka handlingar som helst och då gör man bäst i att misstro alla, annars får man skylla sig själv om man blir utsatt för ett brott. En man kan inte bara våldta, han kan slå också, stjäla, luras, mörda. En kvinna kan givetvis utföra alla ovannämnda handlingar och är potentiellt sett därför lika farlig. För även om statistiken visar att det främst är män som utför våldsamma handlingar är en kvinna fortfarande lika fullt kapabel. Liksom ett barn, ja en hund också för den delen. En hund gör sig kanske inte skyldig till lurendrejeri, men den kan göra stor fysisk och psykisk skada, så den är potentiellt farlig. Med det resonemanget kan alla våldsoffer skylla sig själva för att de inte redan från början räknade med att de skulle bli ett våldsoffer när de gav sig in i en viss situation.  Resonerar man så, tar man fullt ansvar för vilka situationer man hamnar i och vilka konsekvenser de får. Men så kan man ju inte alltid resonera, livet hade blivit outhärdligt om man misstänkte alla till höger och vänster för att vara potentiellt farliga. Ändå är det just det som i många fall verkar förväntas av det potentiella våldtäktsoffret kvinnan. Något som ger negativa konsekvenser även för mannen.

Minoriteten ger majoriteten dåligt rykte när det påstås att alla män är potentiella våldtäktsmän, men det är också skuldbeläggandet av offret som gör att påståendet späs på. Gick hon hem ensam mitt i natten? Klädde hon sig för utmanande? Gick hon hem med en främling från krogen, berusad dessutom? Då fick hon nästan räkna med att det skulle hända. Det vet ju alla att alla män är potentiella våldtäktsmän. För det är ju det skuldbeläggandet av offret indirekt säger, att man som kvinna måste misstro alla män eftersom man aldrig riktigt kan veta, misstror man inte så får man skylla sig själv. De flesta våldtäkter är dessutom inte överfallsvåldtäkter, i de flesta fallen känner förövare och offer varandra. Det innebär, om hon ska misstänka alla män för att vara potentiella våldtäktsmän, att hon ska iaktta ännu större försiktighet bland sina manliga bekanta, vänner och familjemedlemmar än bland främlingar. Annars får hon skylla sig själv om något händer, hon borde inte ha utsatt sig för risken. Något som känns otroligt orättvist gentemot mannen, och som också underminerar kvinnans ställning jämte mannen. För att slippa att bli misstrodd i en våldtäktsrättegång tvingas hon misstänka alla män hon möter, så att hon aldrig behöver hamna i en rättegång. På så vis förblir kvinnan det svaga könet, och mannen blir än mer det oberäkneliga, farliga, starka könet. Det resonemanget lägger inte bara över för stort ansvar på offret, en annan bieffekt förstärks ytterligare: svartmålandet av mannen.

Katarina Ahl

Katarina Ahl

Personlig assistent som studerar psykologi och är bosatt i Malmö. Har ett stort intresse för psykologi inom alla kategorier. Håller i trådarna i iScafé! Lund, så kontakta mig gärna om ni är intresserade att veta mer om det.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Spamskydd *