Rent konkret

En djup förändring inte kan komma till stånd genom ökad handel och tillväxt av produktionen eller den fria marknadens mekanismer, inte genom ett försvar av fackliga rättigheter och välfärdsstatens funktioner eller ett försvar av nattväktarstaten eller kärnfamiljen eller den traditionella religionen, inte genom tobinskatt och ”direkt aktion”, inte genom realpolitiskt maktspel, eller genom strängare disciplin och mer ordning eller ens genom förändringar av författningen och det demokratiska systemet. Inte heller kan några nya normer och värderingar eller abstrakta rättigheter, vare sig dessa tillskrivs människan eller naturen, få till stånd denna förändring. Inte heller kan jag ensam förändra särskilt mycket genom att sätta mig ner och skriva den här bloggen. Förändringen måste födas i summan av allt mänskligt handlande; det krävs en förändring i de bakomliggande grundstrukturerna i människors medvetande och förhållningssätt. Och jag påstår alltså att detta kan uppnås med enkla politiska medel.

Jag vill påstå att vi genom att införa det lyssnande samhället, genom att ordna samhället i enlighet med en lyssnandets princip, med tidens gång, och kanske i Sverige som föregångsland, i bästa fall kan uppnå följande önskvärda resultat:

  • Lägre nivåer av depression och psykiska störningar.
  • Lägre suicidfrekvens.
  • Lägre nivåer av stress och psykosomatiska stressymtom.
  • Lägre nivåer av vardagstristess och ångest.
  • En minskning av förekomsten av våldsbrott.
  • En minskning av förekomsten av sexförbrytelser.
  • En minskning av övrig brottslighet.
  • En minskning av mobbing, diskriminering och fördomar.
  • En minskning av skilsmässor och fördärvade familjerelationer.
  • Minskade nivåer av missbruk av droger, alkohol, sex, träning och spel.
  • En allmän minskning av sociala problem.
  • En allmän minskning av mellanmänsklig fruktan och misstro.
  • Ökad mellanmänsklig tilltro och uppskattning.
  • Minskade (upplevda) klassklyftor.
  • Minskad arbetslöshet, ökad produktivitet och entreprenörsanda.
  • Ökad ekonomisk stabilitet.
  • En ökning av förmågan att hantera kollektiva kriser.
  • Högre intellektuell nivå i utbildningen.
  • Högre nivå i det offentliga samtalet.
  • En ärligare, effektivare och mer progressiv politisk förvaltning.
  • Större politisk medvetenhet och större aktivt deltagande hos allmänheten.
  • En stark ökning av medborgaranda och medlidande.
  • Ökad idealism och minskad cynism.
  • Ökade möjligheter för individen att fritt uttrycka sig själv och sina behov.
  • Ökad allmän känsla av glädje och välbefinnande.
  • En starkare position som humanismens röst i världspolitiken.
  • En starkare position som nödens hjälpande hand i världspolitiken.

Detta är ett konkret, men samtidigt mycket ytligt sätt att beskriva följderna av de positiva förändringar som jag uppriktigt tror är möjliga, rentav sannolika. Betänk bara vilka framsteg som har gjorts de senaste hundra åren, så verkar ovanstående lista plötsligt mer realistisk. Den förändring som jag ska försöka beskriva grundar sig i en fördjupad kollektiv förståelse av den objektiva verklighetens villkor. Det är inte fråga om att slutgiltigt lösa problem, utan snarare om att gradvis framdriva helhetliga förändringar av våra förhållningssätt till livet. Med detta syfte vill jag delta i iS!

Dagens låt: In For the Kill, La Roux

Daniel Görtz

Daniel Görtz

30-åring, bor i Lund, uppvuxen i Malmö och Veberöd. Är intresserad av alla delar av iS!, såväl det organisatoriska, den nya kulturen, alla events och möten, av politiken och filosofin bakom. Lever och andas för filosofi och tänkande om samhället. Intresserad av meditation och existentiella frågor. Jobbar för närvarande som doktorand i sociologi i Lund, håller då på med polisforskning, socialpsykologi och etnicitet.

4 thoughts on “Rent konkret

  1. Hej igen,
    jag ser en viss enighet skymta här. Men skillnaden mellan Utopia och visioner är vansklig. Bara vi håller koll på riskerna tror jag att det är lungt.
    Det andra: var börja/prioritera – här tror jag att ekonomiska reformer (basinkomst) och medvetandetillblivelse förutsätter varandra. Det är bara att hoppas på att våra tankar och handlingar leder oss åt rätt håll. Och förhindra att allt går åt skogen.

  2. En sak till: är det inte dags att vi börjar tänka på vilken fråga som är viktigast, den som vi måste börja med för att kunna ta i tu med för att skapa förutsättningar för att ta itu med de andra. Jag tror, kanske egocentriskt sett pga mitt praktiska engagemang i frågan, att Basinkomst är högsta prio, och den hänger som bekant ihop med tid för att engagera sig, bl a att lyssna, få ett stopp på hysterin kring Tillväxt, Lönearbete, Konsumtion.

    1. Hej Göran!

      Tja, om man tänker efter är det kanske inte så utopiskt. Jag anger ju inte kvantiteten av dessa förändringar. Mitt påstående är bara att införandet av det lyssnande samhället kan leda till ett rejält socio-psykologiskt ansiktslyft för i princip hela samhället.

      Det utopiska riskerar vi egentligen först när vi tror att vi kan ”lösa” problem.

      Det lyssnande samhället innebär ju att till att börja med ser till att alla barn får någon att prata med, betydligt mer social träning, lära sig självkännedom och meditation, att vi får friår med möjlighet till egen kontemplation, att vi får rättigheter att bli sedda och hörda i vården, att den kollektiva intelligensen stärks, att det offentliga finner tekniker för att lyssna på medborgarna.

      Själv tror jag förslag i den riktningen föregår basinkomst i turordningen eftersom de bidrar till att skapa den offentliga kultur och civilsamhälleliga struktur som krävs för att basinkomsten ska få fler positiva än negativa konsekvenser. Idag har vi en utpräglad arbetskultur, baserad på marknadsrelationerna – och ganska primitiva sociala strukturer egentligen för gemenskapsbildning och personlighetsutveckling. Därför tror jag inte riktigt vi som gemensamt socialt projekt kan ”bära upp” basinkomsten. Det kan förstås fortfarande vara bra att jobba för basinkomst så att kunskap och opinion finns när tiden närmar sig. :)

  3. Bra tänkt Daniel. Men sätter du inte ribban lite för högt. ”Utopia”-risk föreligger, som jag ser det. Och ”Sverige som föregångsland” tror jag inte på. Global nivå gäller, i avvaktan på den EU-nivå.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Spamskydd *