Reflektioner från Almedalen del 2: Politikens dreamteam

3 frågor om politikernas tal (om du lyssnade på talen i Almedalen kan du utgå från detta, annars kan du utgå från dina samlade erfarenheter av politikernas sätt att tala på):

1. Hur mycket visioner om vilket samhälle vi vill skapa hörde du?

2. Hur mycket skilde sig dessa visioner sig åt från varandra?

3. Hur stor del av partiledarnas tal ägnades åt smutskastning av varandra?

Jag uppfattade samtliga riksdagspartier som otydliga i sina visioner. Det jag hörde i partiledartalen från de etablerade riksdagspartierna var att alla från det röda och det blå blocket ville ha ett samhälle med mindre segregation, mer jämställdhet, klimatfokus och fler jobb. Jimmie Åkesson pratade mindre eller inte alls om sådant, utan fokuserade på att repetera fram ett enda budskap med enkel retorik; att de inte är rasister (därav att de har så stort stöd tror jag, mer om det i ett senare inlägg). Jag höll nästan andan en stund under hans tal i spänd förväntan över vändningen där han skulle tala om vad de är. Tyvärr kom den aldrig. Men jag vill inte tala ner Åkesson specifikt; de andra spenderade mest tid med att tala ner det/dem parti(er) de anser sig konkurrera mest med i sina kärnfrågor. De försökte skrämma oss för vad som kommer att ske med Sverige om vi röstar på någon i det andra blocket, istället för att lägga den korta taltiden med att fokusera på hur de själva ska genomföra de gemensamma visionerna. För uppenbarligen vill de samma saker för samhället i de övergripande frågorna. De vill få det att verka som att det är stora skillnader mellan hur de tänker göra detta. Det är svårt att säga hur stort de egentligenskiljer sig åt genom att bara lyssna på dem. För till syvene och sist så handlar det om folkets tro på vilket partis ”hur”som kommer att få bäst genomslag.

hur kommer vi fram till hurvi på bästa sätt utvecklar samhället? Är det genom att säga att den andra har fel och jag rätt? Får vi inte ofta känslan av att samtliga partiledare har lite rätt i allt och att samtliga också brister en del i sina argument. Vad skulle hända om politikerna istället kommenterade och analyserade motståndarens lösningsmodell?: ”Vad intressant att du tycker så… Jag håller med om detta och detta, men jag undrar över vad du menar med det här…? Jag skulle också vilja tillägga den här aspekten. Vad tror du om det?”. Om politikerna skulle samutveckla helt enkelt. Skulle det bli en långsammare och mindre effektiv lösning i längden än dagens debatterande?

Varför har vi ens partier? Är det lagstiftat så? Jonas Andersson höll ett iS!-seminarie om de politiska strukturerna utifrån de frågor och svar som uppstått när han själv gav sig in i rollen som lokalpolitiker. Vad många inte vet eller tänker på är att vi inte röstar på politiska partier, utan på personer. Vem som helst kan beställa en lista med ett eller flera namn under en beteckning som inte behöver vara registrerad på något sätt. Det var så exempelvis Junilistan kom till från början. Och när vi röstar och lägger i en valsedel utan att ha kryssat för någons namn är systemet upplagt så att det väljer det översta namnet på listan.

Så nej, det finns inget i svensk lagstiftning som säger att vi måste ha partier i vår riksdag. Det är en informell struktur. För mig låter det lite som en osynlig norm, något som behöver belysas och ifrågasättas. Ingrid, en vanlig kvinna som kom på några av våra programpunkter och började umgås mer med oss kom med den fantastiska idén att tänk om man istället för att gå ihop med vissa partier och bilda regering tog ”de bästa” – exempelvis de personerna som har fått mest kryss på sitt namn – och lät dem tillsammans bilda regering, ett så kallat dreamteam. Då skulle de utifrån sina olika synvinklar behöva samutveckla kring vilken politik som ska föras. För visst är det märkligt att när ett block har fått majoritet räknas nästan hälften av vår befolknings röster bort som regeringsalternativ. Vår regering är då inte en direkt spegling av folkets önskningar om vilka personer som ska regera.

Så för att undvika en skev demokrati och utveckla den till en mer riktig och sann form av vad ordet demokrati innebär behövs förändringar av de informella strukturerna; lagstiftningen i sig förhindrar inte andra lösningsmodeller. Dreamteam är en lösning. Skulle man vilja ändra strukturen i grunden skulle exempelvis direktdemokrati kunna vara en annan lösning. Låt oss bejaka för- och nackdelarna med dessa och flera andra lösningar och utveckla dem. Vad skulle det leda till?

Padma Schrewelius

Padma Schrewelius

Jag skriver personligt utifrån ämnen som engagerar, berör och utmanar mig. Hoppas att jag också kan förmedla detta till er läsare. Jag bloggar också på sexochsamhalle.com

One thought on “Reflektioner från Almedalen del 2: Politikens dreamteam

  1. Snyggt detta med Dreamteam. Det ar sannolikt i denna riktning som vi ror oss i och med att politiken steg for steg avideologiseras. Det ar forstas ocksa en lite farlig utveecklign da det ror sig bort fran den demokrati vi kanner, en demokrati som bygger inte pa valda elitgrupper utan pa bred represenatation och kompromisser.

    Verkligen kul att folja dina inlagg Padma.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Spamskydd *