Områden i Sverige befinner sig utanför staten

Den organiserade brottsligheten breder ut sig i Sverige. Skandinaviska ligor konkurrerar med ligor från Mellanöstern och Afrika. Forskarna börjar nu tala om enklaver, områden som inte längre behärskas av svenska staten.

”Om vi jagar en bil och den kör till vissa adresser i Stockholms, Göteborgs och Malmös förorter, så kan vi inte följa efter. I dessa ”no-go-areas” startas ofta upplopp och stenkastning.” (Polischef i Stockholm 2015)

Med facit i hand missade polisen och samhället att stämma i bäcken när allt detta började med de första mc-gängen i Göteborg 1996. Polisen ser nämligen detta som startpunkten för Sveriges kriminella parallellsamhällen.

Sverige är ett segregerat samhälle med en polariserad utveckling

Det går ganska lätt att konstatera att gängbildningarna har vuxit fram i takt med nya ”utanförskapsområden”. Där har färre än 60 procent av de vuxna jobb, färre än 70 procent har gått ut grundskolan med fullständiga betyg och färre än 70 procent röstar i de demokratiska valen.

1990 hade Sverige tre utanförskapsområden. År 2002 fanns det 128 stycken och 2006 hade de ökat till 156. Det är här det ibland uppstår upplopp och bilbränder…

Sannolikt är det komplexa orsaker till innehållet och det explosiva i utanförskapet. Människorna känner sig utanför kulturellt, etniskt och normativt. De känner inte till svenska traditioner och normer. De upplever sig vara diskriminerade. Många unga söker därför den identitet och status ett gäng kan ge. Och här har vi en växande grogrund för aggression mot samhället.

malmc3b6_5_i_12_2

I forskningen definieras ibland fyra typer av ledare för dessa gäng eller ligor
1. Entreprenören som vill bli rik och skaffa sig status. Han kör ego-racet utan att vilja vara kriminell i sig. Har gärna många omkring sig som levererar i krassa ekonomiska uppgörelser uppåt i hierarkin.
2. Profeten är mer omtyckt då de bryr sig mer om sina anhängare och visar patos för sin sak – att driva ett kriminellt parallellsamhälle.
3. Realisten anpassar sig kortsiktigt efter läget. Gärna med våld. Ledaren lämnar sitt gäng om det verkar gynna honom just då. Om en mer lönsam sak dyker upp.
4. Offret är en ”ung rebell” som utmanar det samhälle han inte känner sig välkommen i. Han ”rår inte” över sina omständigheter och hämnas därför.

Men gängets folk är inga monster. Medlemmarna kan vara klipska och förnuftiga. De har hamnat i kriminalitet av olika skäl. Och de vill inte vara där, egentligen. Forskare, som gjort stora intervjuserier, menar att ingen gängmedlem vill att deras lillebror ska hamna i detta hårda liv. ”Jag trodde jag skulle få tusen vänner i gängvärlden, men jag fick tusen fiender”, är tydligen en vanlig typ av kommentar.

Det talas mycket om lojalitet och broderskap, men det är bara tomma ord. Alla jobbar åt sig själva och det är hård konkurrens inom gängen. Och förstås mellan ligorna. Alla är mer eller mindre lättkränkta och impulsiva. Den kriminella miljön präglas av en muntlig kultur där det sagda ordet väger tungt. Heder och respekt är lagen och kränkningar av desamma blir därför allvarliga. I gatans domstol gäller det att ta för sig, annars blir man överkörd av någon annan.

Vägen framåt då?

Många grovt kriminella är, enligt erfarna poliser, kreativa och lite av ”sköna typer”. Men de är rotlösa och har förlorat rimliga normer för att umgås i ett samhälle. De lever mellan två värdesystem – föräldrarnas och det svenska samhället. De känner inte sig hemma i någon av de världarna och formas därför istället av jämnåriga i samma situation.

Hårt arbetande föräldrar (detta gäller även rika områden i Sverige) har inte alltid tid för sin barn. I ursprungslandet uppfostrades ofta barnen gemensamt av många i byn eller i stadsdelen. Rika barn provar droger och alkohol, invandrarbarn bygger ny identitet i gängen.

Lösningen stavas tillit. Den behöver byggas av kärlek när barnen är små. Erfarna poliser ser att ”problemhemmen”, oavsett misär eller om det är mer välordnat, präglas av kärlekslöshet. Föräldraskapet har ofta havererat och det saknas kärlek mellan dem och deras barn.

Gängmedlemmarna vill inte vara i gängen. För det är inte trevligt där för någon i längden. Men utan alternativ så kommer polariseringen och antalet parallella samhällen i Sverige att öka.

(Källa: Forskning och Framsteg, nr 5, 2015)

Per Hörberg

Per Hörberg

Beteendevetare och författare kring ledarskap, organisation och personlig utveckling. ”Samarbetsminister” för lösningar i samhälle och organisation. En patriot som är stolt när Sverige gör rätt och som vill påverka när det går fel.

Per är morfar och farfar, en seglare som gillar att sporta och bidra till det globala samhällets utveckling. Har bidragit till två stabila friskolor på Lidingö. Leder initiativ Samutveckling! och Wellnessguide. Förr IKEA-chef och reservofficer, nu koordinator av relationer så att chefer blir ledare, grupper blir team och så att medarbetare och medborgare blir samutvecklare!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Spamskydd *