Om rätten till att vara en sexuell varelse

Inför de kommande iScaféerna i Stockholm och i Lund som båda parallellt kommer avhandla ämnet ”sex” nästa tisdag den 21/1 vill jag ta tillfälligt i akt att blogga ett par inlägg (så håll dig ajour – det kommer mera!) om en liten pyttedel av detta så stora, intima och omfattande ämne. Emil satte titeln för iScafé i Lund till ”Om rätten att vara en sexuell varelse” och meningen fastnade i mitt sinne och fick tankebanorna att börja snurra, därav att jag kommer att avhandla detta mer specifikt i detta inlägg.

Varför är sex intressant i ett samhällsengagerat forum? Det är ju så, vare sig vi betraktar sex som en vital del av våra liv eller som en bagatellartad biaktivitet så påverkar vår sexualitet oss och vi är konstant omgivna av budskap genom media, såsom nyhetsrapporteringar om våldtäktsfall och -domar, reklambudskap som försöker tilltala oss sexuellt och normer kring kön och relationer som påverkar vår bild av vår sexualitet; vad som är rimligt, okej och sunt att känna och uttrycka och ej. Man kan också beröra många andra viktiga ämnen som frihet, behov, lycka och genusfrågor genom att prata sex.

Jag vill börja med att påstå att alla känslor alltid är okej; detta innefattar även kåthet. Du har rätt att känna dig kåt hur ofta, när du vill, till vem eller vad du vill oavsett omständigheter. Ingenting är för förbjudet, konstigt eller perverst för att tillåtas få plats i ditt känslomässiga spektrum. Finns det där så finns det där och kommer att fortsätta att finnas där oavsett om du försöker att censurera det eller ej, så det bästa är att släppa skuldbeläggandet på sig själv. Dina känslor är dina egna och du äger dem.

Detta är inte lika med att alla uttryck och handlingar är okej. Det mest uppenbara är att det naturligtvis inte rätt att skada en annan människa eller varelse för din sexuella tillfredsställelses skull. Men det är viktigt att vi skiljer mellan tankar/känslor och handlingar. Jag är övertygad om att ett öppnare och mer tillåtande samhälle som vågar erkänna att olika perversioner och fetischer existerar i folks sexuella tankar och längtan också bättre kommer att kunna hantera s k ”oönskade” känslor och tankar som innefattar längtan efter att begå övergrepp på någon eller något annat. För att hårdra ett exempel, hur osmakligt det än kan låta; det är inget fel med att upphetsning över tanken på att begå sexuella handlingar mot någon annans vilja, eller känna dragning till barn eller djur, så länge man inte lever ut sina behov på något vis alls. Det är nog snarare jobbigt för individen som till alla medel försöker dölja sina behov och inte känner att den har någon att prata med om det. Hade det varit ”okej” att ens prata om det hade nog fler sökt vård hos exempelvis psykologer innan bägaren svämmade över och de faktiskt begick ett övergrepp. Och psykologer hade förmodligen då också varit bättre utbildade på hur man ska hantera den här typen av känslor hos människor och därmed kunnat ge adekvat vård. Det finns alldeles för lite forskning på och förståelse kring varför dessa atyper av sexuella läggningar uppstår och hur vi skulle kunna hantera dem på andra sätt än att invänta att de bryter lagen och därefter spärra in dem bakom lås och bom.

Men nog om dessa lite mer ”extrema” varianter på sexualiteter.  Låt oss prata ”vanligt” sex som människor ägnar sig åt. Om rätten till sina behov, såväl sina ”ja” som sina ”nej”.

Så länge allt är byggt på samförstånd, uttryckta ”ja”, ömsesidig kåthet, ömsesidiga behov och fri vilja mellan alla inblandade partner är all form av sexuella handlingar och uttryck okej. Även handlingar som innefattar smärta, såsom BDSM. BDSM-kulturen är enormt stor och lockar till sig 100.000 medlemmar på den alternativa svenska sexcommunity-sidan ”darkside”. Utan att uttrycka min personliga åsikt om boken i fråga så älskade ju folk ”50 nyanser”-serierna. Böckerna i sig kanske inte var de mest… hrm… ”välskrivna” (jag försöker uttrycka mig diplomatiskt här!) men jag måste ge dem cred för att då de nådde ut till den vanliga ”mainstream”-massan så öppnade de upp för dialoger kring behov av dominanssex, sex kopplat till smärta och olika typer av leksaker mm. Och uppenbarligen så tilltalade de en hel del människors fantasier, annars skulle de ju inte ha fått så stort genomslag.

”Men hu; vad hände med det vackra i sex? Det som innefattar vanligt sex med en partner som man älskar?”, kanske några besviket undrar nu och lägger in detta inlägg i facket ”sexliberalt struntprat”. För det har jag verkligen förstått; att det finns en tydlig motsättning i vårt samhälle idag mellan det sexliberala och det sexkonservativa. De sexliberala påstår gärna att så gott som alla fetischer och utlevelser är sunda och bra att utleva och experimentera kring, att sex och kärlek är helt olika saker och uppmuntrar till experimenterande. De sexkonservativa påstår gärna att dessa fetischer utspringer från sexism, pornografi och innefattar en känslomässig avstängdhet när de utlevs. Jag har själv slitits mellan dessa båda synsätt, men tror äntligen att jag har förstått vad det handlar om; båda har rätt och båda har fel, för vad som är sunt och bra kring sex är totalt individuellt och kontextbundet.

Vad som är ”vackert” i sex är upp till var och en att bedöma. Din sexualitet behöver inte vara min sexualitet, men jag måste kunna erkänna att din sexualitet är helt okej oavsett. Vi behöver med andra ord inte tända på samma saker. Någon kanske tycker att en naken människa liggandes på en bädd strödd med rosenblad är det vackraste som finns medan någon annan tycker att någon klädd i latex upphängd i en akrobatisk ställning i taket är det vackraste som finns. Eller nån som är utklädd till en ”furry” eller vampyr… (Jag erkänner, jag har läst på lite om det här med olika sexuella fetischer inför det här inlägget för att så många som möjligt ska få känna sig inkluderade). Och det som är obehagligt, avtändande eller smärtsamt för någon kan vara det mest sköna, euforiska och upphetsande för någon annan.

Det där med att bara ha sex med någon man ”älskar”, d v s har en romantisk relation med… För det första är ordet ”sex” väldigt brett. Det kan innefatta normativt penetrerande och samlag såklart, men det kan egentligen innefatta vad som helst, med eller utan beröring till och med, beroende på vad det är som gör en upphetsad. De flesta har redan sex med ytterligare en person än personen de innehar en romantisk relation med, och den personen är en själv, alltså är ens sexuella njutning inte helt eller enbart kopplad till föremålet för ens kärlek. Och jag tror att få människor idag moraliserar över onani. Jag tror, att det viktigaste är inte att döma folk som är promiskuösa eller folk som är endast har sex med en partner eller ens folk som väljer att leva i sexuell celibati. Att inte påstå att varken den ena eller den andra är ”avstängd” och inte i kontakt med sina behov. För det är så lätt att göra så. Och när vi gör så placerar vi även vår egen sexualitet i ett smalt fack och bestämmer oss för hur den är och uttrycker sig; beständigt över tid. Då är vi inte öppna för att sexualiteten kan vara något dynamiskt och föränderligt liksom våra egna känslor. Det viktigaste är att var och en låter sin sexualitet styras efter sin sanna längtan och inte efter ”borden” och normer över hur den bör ta sig i uttryck. Längtan kanske ligger i att vara sexuell med olika personer, eller bara med en person. Eller kanske längtan ligger i att inte vilja ha sex alls. Ibland kanske man bara längtar efter närhet och beröring, men blandar ihop det med sex då det kan kännas svårt att få beröring och närhet på andra sätt. Det är inte så många som följer med någon hem från krogen för att ”mysa”, fastän man kanske borde göra så och kunna uttrycka det behovet i mycket högre utsträckning.

Det svåra är att vara i kontakt med sin sanna längtan. Att veta vad man verkligen vill ha och lyssna in sin kropps signaler. Särskilt som det finns förväntningar från en själv och kanske från andra kring vilken uttrycksform ens sexualitet ska ta sig. Jag tror på att ett sätt att komma mer i kontakt med vad man verkligen vill är att lyssna in sina känslor. För självklart kan sex vara destruktivt och användas som ett flykt- eller självskadebeteende. Men precis som med andra självskadebeteenden är detta endast ett symptom på ett inre kaos och det är inte det avstängda sexet i sig som är problemet, utan en massa andra trauman och känslor man inte vill vara i kontakt med och skulle behöva bearbeta. Och vi kan inte generalisera hur avstängt sex ser ut, lika lite som vi kan generalisera kring hur närvarande och njutningsfullt sex ser ut; det behöver inte bara vara ”lösaktigt” sex med en främling eller i olika fetischer. Vanligt ”vaniljsex” med en partner som man älskar kan vara lika känslomässigt utmärglande om det inte är det man verkligen vill ha för stunden. Speciellt i parrelationer kan det finnas mycket förväntningar på att ”i en sund relation så ska man ha regelbundet sex. Annars är något fel.” Bara detta tankesätt kan lägga så mycket press på en individ att det dödar lusten totalt. Att ha sex när man egentligen inte vill är bästa sättet att döda sexlust på för lång tid framöver. Det viktiga är att var och en i relationen får ansvara för sin egen sexualitet. Om den ena vill mer än den andra, kanske hen behöver lära sig att ha sex med sig själv på ett tillfredsställande sätt mer. Eller som en föreläsare i RFSU-gruppen ”Fria relationer” pratade om på ett seminarie jag gick till för ett par månader sedan: Att om någon har starkare sexuella behov än någon annan i relationen och relationen ändå är bra så kanske det är dumt att avsluta relationen på grund av något sådant. En lösning skulle kunna vara att om man har olika mycket lust, eller ibland kanske olika fantasier och längtan, att man kan få leva ut det med någon annan. Det kan bli väldigt mycket press på en person om den ska lyckas tillfredsställa alla ens behov. Om jag exempelvis gillar att åka skidor och min partner inte gör det så får jag hitta någon annan att åka skidor med; jag behöver inte avsluta hela relationen och allt annat som är bra i den för det. Jag säger inte att detta är en optimal lösning för alla; för vissa relationer är det säkert en värdelös lösning, för andra kanske den är utmärkt. Jag tycker ändå att den är värd tankar och reflektioner. Hur mycket låter vi vår trygghetsnarkomani och vår svartsjuka styra oss? Eller vi kanske inte ens är så svartsjuka trygghetsnarkomaner, utan mer ”inlärda” från samhällsnormer kring hur relationer ska se ut och därför lyssnar mer till dessa normer än till våra egna behov? Att överhuvudtaget fundera kring sin sexualitet och sina relationer och varför man ordnar dem som man gör och vad det är man vill få ut av dem, både avseende känslor och sex, tror jag är oerhört viktigt. Sen är jag varken förespråkare för monogami eller polyamori. Eller för att bara ha ”vaniljsex” eller för att leva ut olika fetischer. Eller vad det nu än kan handla om. Speciellt inte eftersom läggningar och behov kan förändras med tiden oavsett och jag, som ni har förstått av det här inlägget, ogillar att prata om vissa saker som ”bättre” eller mer ”optimala” än något annat. Det är upp till var och en att ta reda på det som känns bäst för den. Det enda jag förespråkar är att vara medveten om att det finns val och att bejaka vad det är som får en att må som allra bäst på djupet, på riktigt i varje stund.

Jag nuddade lite vid det i detta inlägg, men i nästa inlägg (lite som en kompletterande motvikt till det här) kommer jag skriva mer om rätten till sitt ”nej”, om gränssättningar och om ansvar kring sex och även beröra genusaspekterna mer.

Padma Schrewelius

Padma Schrewelius

Jag skriver personligt utifrån ämnen som engagerar, berör och utmanar mig. Hoppas att jag också kan förmedla detta till er läsare. Jag bloggar också på sexochsamhalle.com

One thought on “Om rätten till att vara en sexuell varelse

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Spamskydd *