Ologisk nationalism

Nationalism kan likställas vid dagdrömmeri. Att försvara sina egna tillkortakommanden och reflexmässig aversion mot olikhet – med att det var bättre förr. Då när Sverige var svenskt, eller då när Ungern var ungerskt. Ve alla minoriteter som förstört för oss, tänker drömmaren.

Viktor Orbán spär på drömmen om det förflutna och skapar det hat som genomsyrar dagens Ungern.
Viktor Orbán spär på drömmen om det förflutna och skapar det hat som genomsyrar dagens Ungern.

För när var egentligen Sverige svenskt och Ungern ungerskt? Vem kan säga hur det såg ut då, på alla platser och ur alla perspektiv? Den som kan lite historia och är det minsta intresserad av vad dna-forskningen visat – vet att såväl Sverige, som Ungern och Europa uppstått ur folkvandringar och att de allra flesta invandrare som kommit efter de första invandrarna, har jobbat hårt för att bidra till sitt nya land. Den som inte drömmer utan bemödar sig med att undersöka lite närmare upptäcker att ”allt svenskt” i själva verket kommer från annat håll. Allt ifrån maträtter, till oss själva som människor. Den som bemödar sig att gå till källan upptäcker det.

Så vad är logik? Det är, i sin grundläggande form, att den logiska slutsatsen följer premisserna – dvs de påståenden man utgår ifrån. Slutsatsen är sann om premisserna är sanna. Om mitt grundantagande exempelvis är att invandring är fel, då går det lätt att argumentera logiskt utifrån det. Lyriska anhängare till främlingsfientlighet vet att de har rätt. Logiken säger ju det. Och det är så skönt att veta att man har rätt…

Men logik behöver alltså inte ha något med verkligheten att göra. Om ett av mina grundantaganden är verklighetsfrämmande, så blir även slutsatsen det. Ett logiskt sant påstående är meningslöst om det inte är kopplat till verkligheten. Logik och moral har därmed inget samband.

Populister har lika lätt att vinna gehör, som de har svårt att bygga något konstruktivt när de får chansen. Populismen är bra på att bygga opinion på offerroller och etablissemangets felgrepp. Men som del av denna beslutande politisk makt, misslyckas de allt som oftast. Demokratins byggstenar är det första som urholkas.

Jag tror detta beror på att populismen uppstår i gapet mellan verklighet och en verklighetsfrämmande logik baserad på historielöshet. Att frysa en bild av det fornstora Sverige, eller Ungern, och ta det som måttstock för att bevara ”Sverige svenskt” – det är antiintellektuellt och meningslöst. Den bild jag vill bevara av ”landet” är blott en del av mitt eget dagdrömmeri. Utan verklighetsförankring.

Jag tror därför att samutveckling är en väg framåt. Där vi lär oss att lyssna till olika perspektiv, och bygga tillsammans i ödmjukheten att av oss ingen bär på hela sanningen. Kanske kan vi då vakna upp, sluta dagdrömma och agera mer ändamålsenligt?

Mina premisser baseras på människans lika värde. Vilka är dina premisser?

Per Hörberg

Per Hörberg

Beteendevetare och författare kring ledarskap, organisation och personlig utveckling. ”Samarbetsminister” för lösningar i samhälle och organisation. En patriot som är stolt när Sverige gör rätt och som vill påverka när det går fel.

Per är morfar och farfar, en seglare som gillar att sporta och bidra till det globala samhällets utveckling. Har bidragit till två stabila friskolor på Lidingö. Leder initiativ Samutveckling! och Wellnessguide. Förr IKEA-chef och reservofficer, nu koordinator av relationer så att chefer blir ledare, grupper blir team och så att medarbetare och medborgare blir samutvecklare!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Spamskydd *