Ny teknik förändrar oss i grunden

Många har hört talas om det San Francisco-baserade företaget Uber. I Sverige drabbar lagstiftningen nysvenskar som anklagas för att köra svarttaxi. Yrvaket undrar vi vad som pågår.

USA låg länge efter digitaliseringen av taxiverksamheten. När kontokortet var en självklarhet i Stockholm, så gällde fortfarande cash i taxitrafiken från New Yorks flygplatser. Även nu är kön till en taxibil, med sedelsystem, 20 minuter lång där. Samtidigt kan den resenär som har Uber’s app, inom några minuter få en bil i valfri storlek. Uberbilen kommer snart till platsen nära taxibilarna, där kön ringlar vidare, en bekväm resa mot staden inleds och betalas automatiskt till resenärens registrerade kontokort hos Uber.

I San Francisco används appen i stor utsträckning för bilpooler och samåkning. 40 procent av alla beställningen via appen är ”poolresor”. Digital samåkning kunde vara bra överallt i världen. Tekniken och idén hjälper människan vidare, medan lagstiftningen är gjord för den gamla verkligheten.

Uber jämförs med Apple och Google i att förändra våra liv genom att omdefiniera arbets- och privatliv – nu inklusive transportsystemet. Men hur är det med etiken och medmänskligheten. Hänger den med, eller är det som med lagstiftningen?

Att starta eget, exempelvis som ”uberchaufför”, är ett mer effektivt sätt för ett samhälle att integrera nysvenskar än bidrag och politiska initiativ – visar all erfarenhet och forskning.

Problemet, som jag ser det, är att vi inte riktigt kommer ur det neurologiska utvecklingsstadiet som vi uppnådde i fyraårsåldern. Det var då vi kunde rita cirkeln och avbildade människan som en huvudfoting. I början bara ett huvud med ögon och mun. Sedan kom benen och fötterna. Armarna sattes därefter direkt på huvudet.

Människan som kognitiv varelse
Människan som kognitiv varelse

Hur kan jag nu uttrycka mig så här?

Tja, det vi värdesätter ”vetenskapligt” är det vi kan mäta med och i gärna i huvudet. Det kognitiva är det som gäller. Medkänsla? Ja, då är det Amygdala och andra små centra i hjärnan som gäller. För det vet ju alla, att medkänslan kommer från huvudet. ;)

Är det därför, förresten, som så många mår så dåligt psykiskt i välfärdssamhället?

Är det därför de många visar en närmast sociopatisk kyla inför flyktingarnas lidande?

Är det därför vi inte kommer framåt, trots att så mycket ”rätt” sägs och skrivs – för att vi inte har det vi vill förankrat inom oss själva. Det kognitiva vetandet är inte livet. Det är bara ett sätt att mäta vissa aspekter av det.

Ny teknik förändrar oss i grunden, men det blir bättre om hela människan är med. Inte bara huvudfotingen.

Per Hörberg

Per Hörberg

Beteendevetare och författare kring ledarskap, organisation och personlig utveckling. ”Samarbetsminister” för lösningar i samhälle och organisation. En patriot som är stolt när Sverige gör rätt och som vill påverka när det går fel.

Per är morfar och farfar, en seglare som gillar att sporta och bidra till det globala samhällets utveckling. Har bidragit till två stabila friskolor på Lidingö. Leder initiativ Samutveckling! och Wellnessguide. Förr IKEA-chef och reservofficer, nu koordinator av relationer så att chefer blir ledare, grupper blir team och så att medarbetare och medborgare blir samutvecklare!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Spamskydd *