När jag känner mig maktlös

Som vit man uppvuxen i välfärdens Sverige börjar jag nu se mina förmåner hotas. Min självklara status håller på att gå förlorad. Visserligen gjorde jag inget speciellt för att förtjäna dessa privilegier som vit man, men ändå.

Kvinnorna kommer på bred front. De har högre betyg i gymnasiet och två av tre som tar examen vid ett universitet är kvinna. Nu har även invandrarna börjat ta ton. De blir alltfler och de ”tar nog snart mitt jobb”.

Så vad gör jag då, om jag tycker att invandrarna får allt gratis och dessutom våldtar våra kvinnor?

Är det för hotfullt att bli jämlik med kvinnor och invandrare?
Är det för hotfullt att bli jämlik med kvinnor och invandrare?

Men är det inte ändå en klassfråga? Är det inte de med svag ekonomi som fruktar invandrarna mest? De som blir förlorare när duktiga, nya svenskar tar för sig? Nej, förorterna är ju fattigast i Sverige och där bor inte så många av de vita män, med kvinnor som gillar dessa män, som fruktar invandrarna. I dessa förorter med många invandrare röstar befolkningen dessutom på S, V eller MP – inte på SD.

När jag blir rädd, som vit man, så kan jag inte snegla nedåt i den ekonomiska trappan för att ta spjärn och inte ”hamna underst”. Det finns så många fler (ny)svenskar som är fattigare än jag.

Rättigheter och status har ökat stort under de senaste 20 åren för kvinnor och minoriteter i Sverige. Inte bara invandrare, utan även människor som identifierar sig som hbtq, har stigit fram i samhället. Hotfullt för den som ärvde en viss makt som vit hetero-man. Fördelar som fanns i mitt dna är inte så givna längre.

Men rasism är inte biologi. Den sitter inte i våra gener, den utvecklas i vår samhällskultur. Och den utvecklas tyvärr starkt i hela västvärlden. Sverige är inte förskonat.

Det är inte krönikor som denna som löser något. Heller inte artiklar i media, eller inlägg på sociala medier. Riksdagen fixar det inte. Näringslivet klarar det inte heller.

Men tillsammans kanske vi kan ta oss ur förnekelser av olika de slag. Jag har årligen, sedan 2014, mött tusentals och åter tusentals okända personer i våra dialoger under Almedals- eller Järvaveckan. Det visar sig att när vi börjar lyssna, så händer något. Jag börjar lyssna till mig själv. Vad är sant och vad är mer av räddhågsen strategi?

Skulle du också vilja bidra till ett mer lyssnande samhälle? Vågar du?

Per Hörberg

Per Hörberg

Beteendevetare och författare kring ledarskap, organisation och personlig utveckling. ”Samarbetsminister” för lösningar i samhälle och organisation. En patriot som är stolt när Sverige gör rätt och som vill påverka när det går fel.

Per är morfar och farfar, en seglare som gillar att sporta och bidra till det globala samhällets utveckling. Har bidragit till två stabila friskolor på Lidingö. Leder initiativ Samutveckling! och Wellnessguide. Förr IKEA-chef och reservofficer, nu koordinator av relationer så att chefer blir ledare, grupper blir team och så att medarbetare och medborgare blir samutvecklare!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *



Spamskydd *