Kris och utveckling

Är grunden till människans kris – att vi är ogrundade i oss själva? Vi verkar inte fullt ut hänga ihop. Inte med varandra och heller inte med oss själva. Vår ivriga materiella konsumtion har inte gjort oss speciellt lyckliga. Borde inte det göra oss lite nyfikna?

Vi lever som det lilla barnets teckning av en människa med ett huvud och ben att springa med. Som en huvudfoting. Utan kontakt med vår egen kropp fastnar vi i de känslomässiga tankarnas grepp. För det går inte att tänka och samtidigt vara helt närvarande. Det vet alla som spelar någon bollsport eller som erfarit skillnaden mellan en debatt och ett riktigt samtal.

Är det detta vi är? Eller är hjärnan en del av något större?

Utan kontakt med vår natur som människa, har jag heller jag heller ingen kontakt med naturen utanför mig själv. Jag tror att jag står över den och att jag kan nyttja den som en resurs för mina materiella behov.

Jag tror mig stå över naturen. Precis som att det tänkande huvudet tror sig stå över allt levande, inklusive vårt eget liv. Denna omedvetenhet kan stå oss dyrt. Oro och disharmoni. Klimat- och relationskris. ’Fara’ och ’möjlighet’ är krisens väsen.

För vår omedvetna fattigdom utmanas nu i krisen. Det verkar inte fungera att existera enbart som konsument i ekosystemet. Det går inte att så ensidigt fokusera på materiell tillväxt. Kanske vaknar vi nu och inser att vi är en del av det ekologiska systemet?

För klimatkrisen är sannolikt långt värre än Coronakrisen. Men det verkar besvärande få personer vara medvetna om. Och det går inte att tänka sig fram till lösningarna. Speciellt inte i omedvetenhet.

För att bli medvetna behöver mänskligheten kanske istället använda sin kreativitet till att göra upp med sin individuella sårbarhet. Vi har chansen nu mitt i cornonakrisen. Vår sårbarhet hänger ihop med planetens sårbarhet.  Klimatkrisen drivs ju av våra fossila behov, vår konsumtion som vägen till lycka. Tänk om – det går att bli lycklig på andra sätt?

Vardagen blir aldrig mer som förut. En omfattande kris omformar samhället och livets mening. Utveckling innebär ständig förändring – och ibland tar det rejäla kliv. Hittills har människor över hela planeten på kort tid agerat handlingskraftigt inför ett gemensamt hot. Någon form av kollektiv intelligens har fått oss att förändra våra beteenden. Förvisso är rädslan en starkt drivkraft. Men de flesta länder har handlat med förnuft.

Det ger hopp om att också kunna möta andra hot som är ännu mer omfattande. Låt oss fortsätta att samarbeta framåt och agera ansvarsfullt, tillsammans.

Per Hörberg

Per Hörberg

Beteendevetare och författare kring ledarskap, organisation och personlig utveckling. ”Samarbetsminister” för lösningar i samhälle och organisation. En patriot som är stolt när Sverige gör rätt och som vill påverka när det går fel.

Per är morfar och farfar, en seglare som gillar att sporta och bidra till det globala samhällets utveckling. Har bidragit till två stabila friskolor på Lidingö. Leder initiativ Samutveckling! och Wellnessguide. Förr IKEA-chef och reservofficer, nu koordinator av relationer så att chefer blir ledare, grupper blir team och så att medarbetare och medborgare blir samutvecklare!

Inlägget arkiveras 8:38am Wednesday April 14th, 2021

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *



Spamskydd *