Kraften bakom riktning (Del 2 – Ovetande).

Kan jag leva med att inte veta, och vad händer som fullständigt ovetande?

Det verkar som om när jag inte vet stannar liksom hela jaget upp, riktning och mål blir som bortblåst och en ”förväntan” på vetskap infinner sig, den psykologiska tiden stannar upp för ett ögonblick. Det är som om jag lutar mig tillbaks och väntar på en riktning … en riktning som oftast är mer spännande och lustfylld då resultatet på förhand inte är känt, en riktning som min omgivning bjuder in till.

Okunskap verkar ha den förmågan att agerar fritt från minne och erfarenhet, det känns som om jaget för en kort stund tar en paus och guidas av det som är, då utan bilder av det som inte är. Det är som om bilderna inte hinner få riktning, okunskapen verkar agera ”tidlöst”, i alla fall psykologiskt tidlöst.

Mina högst personliga erfarenheter är att när en leds utan personlig riktning uppstår en annan sorts riktning. Känslan av … är att, det som är … är som om det okända vill bli känt?

”I närvaro utan riktning … tillståndet mellan tankar och antaganden verkar ”the great” öppnas, vår tillit till en storhet vi är helt ovetande om.”

shugodtext

Mer om detta kommer i den tredje och sista delen av denna serie blogginlägg.

 

Dagens låt: El Dorado med Two Steps From Hell – vilken kraft :-)

Thomas Romlin

Thomas Romlin

Medlar icke dualistiska insikter såsom det existentiella.
Gillar enande och subjektiva upplevelser vilka då och då brukar kallas för kärlek ;-)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Spamskydd *