Kraften bakom riktning (Del 1 – Närvaro).

Varje gång jag agerar verkar det finnas en riktning. Vad som i själva verket styr denna riktning väcker nyfikenheten i mig. Frågor som … finns det något mycket större (the great), eller är jag, denna psykologiskt tidsbundna varelse, det som är?

Nästan alla som försökt sig på meditativa tillstånd skulle nog skriva under på att; mina tankar (antaganden) nästan alltid ligger till grund för mitt agerande, och de tar mig bort från närvaro med det som är här och nu.

Dessa antaganden leder mig i en riktning som kan identifieras med en strävan mot, eller ett mål/resultat, något som tar tid. Antaganden som alltid utgår från mitt tänkande om rätt eller fel, sanningen om, i slutändan något så stort som att jag skulle veta meningen med mänskligheten, och nej, så stora tankar har inte ens jag om mig själv ;-).

Intressant är att detta tidsbundna fenomen (från ett läge till ett annat) inte bara förhindrar, utan också är ett glidande iväg med tanken mot något jag tror är bättre och tryggare, ett drömtillstånd där jag sällan är uppmärksam på det som sker, ”the great”.

klocka393

Detta är det första av tre inlägg i en serie.

Thomas Romlin

Thomas Romlin

Medlar icke dualistiska insikter såsom det existentiella.
Gillar enande och subjektiva upplevelser vilka då och då brukar kallas för kärlek ;-)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Spamskydd *