Demokrati som idé

Rädslan i samhället för det främmande öppnar för tvärsäkra svar från populister. Demokrati har inget slutgiltigt mål, den bygger på ett pågående samtal mellan olika viljor, perspektiv och mål. Den liberala demokratin är fundamentalt oklar. Annars vore den inte liberal. Men då krävs hög grad av tillit i samhället.

 Hur skulle en sådan sammanhängande kultur kunna stärkas?

Ett ständigt pågående samtal är nog en nödvändig startpunkt. Människor från olika subkulturer kan då komma tillsammans för en dialog där de kan dela sina meningar med varandra. Detta kan i sin tur ge upphov till nya meningar som kan bli gemensamma.

Vi behöver platser i det offentliga rummet dit människor kan komma tillsammans enbart för att kunna diskutera utan att behöva lösa problem, men för att ventilera sina åsikter i ett respektfullt sammanhang. Poängen skulle vara att helt enkelt kommunicera, dela med sig till varandra och se om de kan nå en gemensam förståelse. Att etablera ett pågående samtal utifrån engagemanget av själva kommunikationen. Ordet kommunikation kommer passande nog från latinets ’communicare’, som betyder ’göra gemensam’.

När vi börjar dela vår mening, kommer vi också dela värden och utveckla en gemensam avsikt. Om alla börjar förstå olika perspektiv av samma fråga eller problem, så kan vi alla också börja arbeta tillsammans. Men så länge vi, utan att tala om saken, ser tillvaron på olika sätt och har olika avsikter, så kan vi inte göra detta.

Vad som behövs är således en riktig dialog där det meningsfulla flödar genom de människor som deltar. Grundidén är att kunna samtala samtidigt som jag väntar med mina personliga åsikter. Genom att lyssna in, så kan nya perspektiv växa fram. Åsikter kommer därför fram inför alla så att de olika perspektivens grad av sammanhang kan framgå.

Förstå kan vara viktigare än att veta

Om vi låter en vetenskaplig attityd genomsyra vår kommunikation, så blir den mer intressant. Vetenskapens kärna kan sägas vara ett nyfiket undersökande. Ett samtal med denna attityd blir ett experiment där jag kan undersöka min egen reaktion och respons på andras åsikter. Till det kommer att jag kan följa hur mitt eget engagemang växlar under samtalets gång.

Varje samtal med en vetenskaplig attityd kan bli som ett gemensamt laboratorium när vi lyssnar på varandras åsikter utan att avbryta eller gå in i argumentation. Oberoende av om andras åsikter är behagliga eller obehagliga, så tillför de något till samtalet, dialogen.

Den som varit med om sådana samtal, där individerna känner sig respekterade och lyssnade på varandra på detta sätt, har ibland upplevt ett gemensamt och sammanhängande medvetande. Varje individuellt medvetande tas där in i det gemensamma medvetandet. Det gemensamma medvetandet vidareutvecklar sedan varje enskilt medvetande.

I samtal med ett gemensamt sammanhängande medvetande uppstår kollektiv intelligens. Dialogen blir då gemensam relation och delaktighet, utan att deltagarna är eller behöver bli personliga vänner. Samtalet för individerna in i en djupare kollektiv förmåga, bortom tänkande och känslomässighet.

Med ett sådant gemensamt medvetande skulle människor kunna skapa en sammanhängande kultur där varje individ känner sig självklar.

Modern fysik utgår inte från ett mekaniskt universum. Det gjorde inte ens Isaac Newton på sin tid. Det finns subtila naturkrafter som sammantaget blir väldigt starka. Som gravitationen. När människan, för ett ögonblick, lämnar den materialistiska tron och deltar i en riktig dialog, då känner vi oss inkluderade i helheten utan att veta hur.

Ett sådant, pågående och inkluderande samtal skulle i sin tur bidra till ett mer sammanhängande och meningsfullt samhälle. Ett samhälle i relation till naturen. Detta skulle sannolikt göra oss mer naturliga även i urban miljö och öka hälsan för såväl kropp, som medvetande och samhälle.

Samtalsgård i det offentliga rummet?

Samhället bygger på en rad mer eller mindre uttalade överenskommelser om hur vi ska bete oss. Några målade streck i asfalten signalerar för bilisten att visa extra hänsyn till fotgängare. Nu visar det sig att övergångsställen tenderar att bli den farligaste platsen för oskyddade trafikanter. Fotgängaren tar inte sitt ansvar, utan går rätt ut i gatan förvissad över sin ”rätt” att göra det. Och bilisterna stressar på mellan rödljusen.

Det offentliga rummet, som frizon för ett demokratiskt beteende baserat på allas lika värde, är i gungning. Nazister marscherar allt oftare i Sverige. Rasister ger sig på sårbara människor som demonstrerar på Medborgarplatsen. Två terrordåd på Norrmalm i Stockholm. ”Fotbollssupporters” hatar motståndare och domare i Allsvenskan och i knatteserien. ”Sänd hem negern”, kan pappor ropa till tioåriga fotbollsspelare. Näthatet har flyttat ut på gator och torg. Normal anständighet saknas numera inte bara på vissa delar av nätet, utan även allt oftare i det offentliga rummet på stan.

iScafé! är en idé som påminner oss om vår ansvarstagande och anständiga sida som människor. Den sida hos oss som bygger tillit och öppenhet i relationer och samhälle. Många tycker om att vandra i en vacker trädgård. Eller att påta i jorden. Västkustens och Stockholms skärgård är andra platser många finner frid i. Kanske behöver vi, inte minst i stadsmiljö, även en samtalsgård här och där.

Samtalsgården skulle bli en frizon där omsorg och tillit råder mellan människor. Kanske konferensgårdar och medborgarhus blir samtalsgårdar även ute på landsbygden? Det skulle kunna bygga demokratin vidare.

Om den demokrati många av oss tar för given, nu naggas i kanten. Så är dialoger på öppna samtalsgårdar en idé för att utveckla oss som ansvarstagande medmänniskor och stå upp för de mänskliga rättigheterna i hela Sverige.

 

 

 

 

Per Hörberg

Per Hörberg

Beteendevetare och författare kring ledarskap, organisation och personlig utveckling. ”Samarbetsminister” för lösningar i samhälle och organisation. En patriot som är stolt när Sverige gör rätt och som vill påverka när det går fel.

Per är morfar och farfar, en seglare som gillar att sporta och bidra till det globala samhällets utveckling. Har bidragit till två stabila friskolor på Lidingö. Leder initiativ Samutveckling! och Wellnessguide. Förr IKEA-chef och reservofficer, nu koordinator av relationer så att chefer blir ledare, grupper blir team och så att medarbetare och medborgare blir samutvecklare!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Spamskydd *