Gör antirasister mer skada än nytta?

image

Christer Mattson är en av deltagarna på Mänskliga rättighetsdagarna. Han var med och utvecklade Toleransprojektet i syfte att uppmuntra ungdomar i en Göteborgskommun att reflektera över frågor som tolerans och rasism. Ett par år senare fick han ett telefonsamtal från en avhoppad nazist.

”Vet du varför jag hoppade av vit makt-rörelsen?” Frågade killen som ringde. ”Det var tack vare dig. Du är den första personen som någonsin har lyssnat på mig och när du gjorde det hörde jag för första gången mig själv tala och hur galna mina åsikter lät.”

Vad händer om vi är FÖR istället för EMOT?

När jag hör historien om den avhoppade nazisten, och när jag tänker på hur hårt det svenska samtalsklimatet blivit ifråga om till exempel invandring, undrar jag om vi verkligen behöver en antirasistisk rörelse eller om vi snarare behöver bli bättre på att lyssna på varandra?

Kanske behöver vi ingen anti-rörelse överhuvudtaget.

Vad skulle hända om vi slutade sätta etiketter på andra? Om vi slutade anklaga och skämta om folk som har andra åsikter än de vi har? Om vi slutade ta bort varandra på Facebook bara för att våra åsikter går isär?

Vad skulle hända om vi slutade följa medier som tjänar pengar på att skapa och göda konflikter? Och slutade rösta på politiker som aldrig någonsin skulle ändra åsikt i en debatt, även om de insåg att ”motståndarens ” lösning var bättre?

Låt oss sluta betona det negativa i andra och istället prova att lyssna på varandra och vara den förändring vi själva vill se i världen.

Jonathan Månorm Kärre

Jonathan Månorm Kärre

Jonathan Månorm Kärre bor i Paris och skriver poesi och längre texter om kultur och samhälle. Hans ambition är att genom sina ord inspirera fler människor att tala ärligt och lyssna aktivt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Spamskydd *