Förändrar Corona, rasism och växthusgaser världen?

Eller återgår vi till gamla mönster så snart vi bara kan?

Är krisen tillräckligt djupgående för att en ökad medvetenhet skapar andra mänskliga beteenden? Eller är vår individualism (ett snällt ord för egoism) större än livet självt?

Såväl koldioxid som coronavirus är osynligt. Det krävs därmed något mer än vad många verkar klara av – att vara medveten om faran utan att katastrofen har hunnit hända mig personligen. Kan, möjligen, klimatfrågan bli en del av det kollektiva medvetandet i takt med att livet inte är eller kan vara ”som vanligt”.

Eller tror vi att USA är som det verkade vara på Kennedys eller på Obamas tider som presidenter? Vad var det vi inte såg i USA som hela tiden fanns där? Att USA inte är New York, Florida och Californien? Utan 47 stater till och med en rasism som underliggande, glödande lava – precis som i en vulkan. I USA talas det fortfarande om ”different races”. Många verkar tro – trots kunskapsläget om att homo saphiens, människan, är en enda ras – att det finns olika raser.

Symptom på destruktiva, underliggande strukturer i ett samhälle med djupa, sociala klyftor

Och tror britterna att Brexit är ett smörgåsbord som de kan välja de godaste EU-rätterna bland? Att egoismen ska vinna över ett mer solidariskt förhållningssätt, en fredsprocess för Europa?

För EU är en pågående process. Besvärlig och underbar. Som en stor frodig samtalsgård, en trädgård av samtal som behöver vårdas. Inte ett vanvårdat ekonomiskt projekt med en början och ett slut. Men det kan bli ett tråkigt projekt om ländernas egoism vinner över samarbetsidén.

Idén handlar om att ställa sina särintressen åt sidan. Att som Bamse säger: den som är stor och stark måste vara snäll. De rikare, starkare länderna behöver avstå sitt överläge. Men de ekonomiskt svagare ska heller inte spela offer och missbruka en omfördelning genom att slösa bort den populistiskt.

Denna princip gäller även ledarskap. Alltför många som blir (stats)chefer tappar sin idealitet och vurm för de många människorna – och blir istället allt mer lik en upplyst despot. Ja, makt korrumperar.

USA brinner, Amazonas skövlas, ekonomin tappar fart och de svenska skogarna har redan börjat antändas. Hur gör vi med de stora frågorna? Ska vi tro att Orban, Trump, Johnson, Putin, Löfven, Bolsonaro osv fixar detta? Eller ska vi kanske hjälpa till?

Jag tror att vi omgående behöver mobilisera en folkrörelse som bygger på att skapa fler helhetsbilder av vad som behöver göras. Idag lider vi fortfarande av att vi är så specialiserade att bara konstnärer och filosofer kan förnimma helheten. Låt oss skapa en folkbildande rörelse som baseras på samtal där vi lyssnar till varandra.

Välkommen att prova ett Samtalscafé!

Per Hörberg

Per Hörberg

Beteendevetare och författare kring ledarskap, organisation och personlig utveckling. ”Samarbetsminister” för lösningar i samhälle och organisation. En patriot som är stolt när Sverige gör rätt och som vill påverka när det går fel. Per är morfar och farfar, en seglare som gillar att sporta och bidra till det globala samhällets utveckling. Har bidragit till två stabila friskolor på Lidingö. Leder initiativ Samutveckling! och Wellnessguide. Förr IKEA-chef och reservofficer, nu koordinator av relationer så att chefer blir ledare, grupper blir team och så att medarbetare och medborgare blir samutvecklare!

Inlägget arkiveras 11:25am Tuesday June 1st, 2021

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *



Spamskydd *