Existenspolitik?

Med anledning av nästa veckas iScafé! här i Lund tänkte jag blogga lite om vad Existenspolitik är. Detta har jag skrivit om på min egen blogg för ett tag sen, men jag tyckte att det var värd att skriva om ämnet igen.

Varför Existenspolitik?

Jo, det att kunna relatera till sig själv och sin egen dödlighet är en basal kunskap som ökar chansen för ett bra liv. Tyvärr är många av oss ganska dåliga på det. Bristande självinsikt och rädsla inför döden verkar ganska utbrett i vårt samhälle. Detta är något som håller oss tillbaka och gör att människor inte blir i stånd att leva sina liv fullt ut.

En existenspolitik skulle jobba med att få människor att bli bättre på att hantera frågor som t.ex. varför de är här och vad syftet med deras liv egentligen är. En sådan politik skulle hjälpa till att ge den enskilda en känsla av mening med varför just hen finns till, hjälpa oss att hantera döden – så att vi på allvar kan njuta av livet – och bidra med tid och verktyg så att man kan lära känna sig själv bättre. Visionen om ett samhälle där människor bär runt på en djup självinsikt och livsvisdom, orädda och i balans med sig själva och sina omgivningar, borde vara något vi alla kunna bli överens om att sträva emot.

Psykisk hälsa är av enorm vikt, det är en del av IS:s kärnområden och kan till stor del likställas med existenspolitikens syfte. Men en stor del av den ångest och stress människor drabbas av är av existentiell art och kan inte botas med vanliga psykoterapeutiska medel. Om det är själva livet i sig man är rädd för, om man inte kan få något tillfredsställande svar på frågan varför man är här, ja då kommer insikten om ens Oedipus komplex eller penis-avundsjuka troligen att göra liten skillnad, oavsett hur nyttiga sådana insikter i andra sammanhang annars kunde vara. Många existentiella problem försöks även medicineras bort, det trista är dock att det bara blir fråga om symptombehandling och att de existentiella problemen dyker upp igen när medicineringen trappas ner. Därför är det viktigt att vi inom hälsovården får existentiella problem erkända som källa till psykisk lidande och att våra terapeuter blir insatta i hanteringen av dessa. En aktiv existenspolitik skulle vara med att odla en kultur där existentiella frågor om livet och döden blev del av den allmänna diskursen, en kultur där den enskilda människans inre utveckling kom i centrum. Detta borde vara av hög prioritet i vårt samhälle. Dock är det viktigt att påpeka att en vällyckad existenspolitik är beroende av att vi förmår att hålla den sekulär och inte tvingar existentiella frågor på människor som inte känner sig villiga att besvara dem.

Vi behöver en aktiv och medveten existenspolitik, eftersom människors djupa psykologiska förhållande till livet är ett sådant område som hänger samman med snart sagt alla livets och samhällets frågor. Därför vädjar jag till att existenspolitiken blir en huvudfråga inom den politiska delen av Initiativ Samutveckling.

Om man har lust att veta mer om Existenspolitik och om man skulle ha lust att föra ett gott samtal om ämnet, då ska man vara varmt välkommen att delta på iScafé mötet i Lund på tisdag d. 12 nov. kl. 19 på Stora Sigridsgatan 7.

Emil Ejner Friis

Emil Ejner Friis

Emil Ejner Friis, 32 år gammal, uppvuxen i Stenløse, en förort till Köpenhamn. Jag flyttade till Lund 2007 för att studera och har sedan dess pluggat statsvetenskap, idé och lärdomhistoria, filosofi och historia. För närvarande håller jag på att färdiggöra en master i Historia här i Lund där jag bor. Mitt stora intresse för filosofi, politik och utvecklingsperspektiv är det som driver mitt samhällsengagemang. Min ambition är att omsätta min teoretiska kunskap i praxis och därigenom utveckla vårt samhälle och förändra världen till det bättre.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Spamskydd *