Ensamhet som väg hem

Ensam är stark, heter det. Då handlar det kanske mer om ”kan själv” och duktighet. Men det finns andra ensamheter som att känna sig ensam och att leva ensam.

Jag tror att människan är en social varelse som mår bra av sociala sammanhang. Det finns mycket forskning som visar att det räcker med några få, riktigt goda vänner för att ha ett väsentligt mer meningsfullt liv – än genom att vara helt ensam. Spädbarn behöver beröring för att utvecklas och överleva. Frågan är om inte det även gäller vuxna…

Ensamhetens väg till sig själv

Livsenergi verkar ha med känslighet att göra. Avstängdhet ger inget flöde av kraft. Öppenhet och lyhördhet ger energin möjlighet att lättare komma fram.

Typ 2 diabetes beror på nedsatt insulinkänslighet. Om inte cellen känner av insulinet, så får inte blodet sitt socker. På motsvarande sätt tror jag att vi behöver värna om och utveckla vår känslighet för själva livet. Annars förlorar vi energin i kroppen.

iS! handlar till stor del om att vi vågar gå utanför våra egna gränser för vad som är möjligt. Som individ, som samhälle. Den kollektiva intelligensen är överlägsen en vanlig tankesmedja, eller ”hjärntrust”. Och enkelhet kan ge oss den största rikedomen, den att vara sig själv. Krånglighet belastar hjärnkontoret, drar ned energinivån och vi förlorar kontakten med oss själva och andra.

Picassos fredsduva till dig själv
Picassos fredsduva till dig själv

Ensamhet kan vara nödvändig för att inte intas av bruset i vår moderna värld. Behovet att vara uppkopplad handlar inte om att vara medveten, utan om att vara kontrollerad. Den som ofta är distraherad av sina digitala möjligheter blir aldrig medveten om vad som händer runt omkring en. Det är som att vi håller oss upptagna av något för att slippa vara med oss själva.

Den som kan vara ensam utan ångest eller febrila aktiviteter, anträder vägen till sig själv. En plats vi inte varit på sedan vi var riktigt små. Att vara sig själv är att vara självklar med en känsla för sig själv. Känslighet och lyhördhet blir det som gör ”den grå vardagen” färgstark!

Per Hörberg

Per Hörberg

Beteendevetare och författare kring ledarskap, organisation och personlig utveckling. ”Samarbetsminister” för lösningar i samhälle och organisation. En patriot som är stolt när Sverige gör rätt och som vill påverka när det går fel.

Per är morfar och farfar, en seglare som gillar att sporta och bidra till det globala samhällets utveckling. Har bidragit till två stabila friskolor på Lidingö. Leder initiativ Samutveckling! och Wellnessguide. Förr IKEA-chef och reservofficer, nu koordinator av relationer så att chefer blir ledare, grupper blir team och så att medarbetare och medborgare blir samutvecklare!

3 thoughts on “Ensamhet som väg hem

  1. Per,
    Det du skriver om är viktigt.
    När jag är ensam med sig själv får jag ofta upplevelser av djupare sammanhang med andra människor och alla levande varelser. Ömheten och omsorgen växer.

    Kram

  2. Kul Per, jag har precis gått i liknande tankar nu nyligen.

    Detta att i det moderna samhället blir vi ofta ”ensamma tillsammans”. Det är då vi är alienerade från varandra, när ensamheten letar sig in även i våra närmaste relationer, i arbetslivet, i politiken.

    Motrörelsen blir då inte ett ”låt oss vara tillsammans”. Det kanske är en del av svaret – men bara en mindre del. Det är i den djupare gemenskapen med verkligheten, i förmågan att vara ”tillsammans ensam”, att vara djupt sammankopplad med världen och alla människor i sin egen tysta, intima ensamhet, som svaret ligger. När vi verkligen kan vara ensamma och njuta det djupt eftersom vi är så intimt sammanknutna med världen, då har vi besegrat ensamheten och kan också verkligen vara tillsammans på ett dansande och lekande sätt, snarare än på ett tvingande eller pressande sätt (som alltid skapar ny ensamhet).

    Kram kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Spamskydd *