Det är okej …

Det har många gånger slagit en hur många gånger det behövas för att ”ta in” det som nu ska tas in (att bli fri sin egen bild).

Det verkar vara en mödosam väg som kräver mycket repetition, och även om det inte finns något självändamål med att bli fri sina bilder, när det väl sker träder en tyst kommunikation in som säger mer än tusen ord.

Samma ögonblick egna antaganden bilder och tankar försvinner verkar utrymmet för att ta in andras andemening skapas, när inte första tanken dömer möjliggörs relation. Det är som en själv är ansvariga för att om relationen ska  växa eller ej.

Är min bild lika okej som din? Vad andas bilden?
Nyckeln verkar vara initialt att säga OKEJ.

lp

Vi vandrar alla med bilder av olika slag om vad som är, inte minst om vad iS! är.
Det blev mycket tydligt när vi på ett iScafé! fick möjlighet att berätta vad iS! är för ”mig”.

Det vore väldigt intressant att få höra vad iS! är för dig! Får vi veta vad som är viktigt för dig? Oavsett vad det är … Är det okej!

Ps: för mig är det möten, möten där en lever.

Thomas Romlin

Thomas Romlin

Medlar icke dualistiska insikter såsom det existentiella.
Gillar enande och subjektiva upplevelser vilka då och då brukar kallas för kärlek ;-)

One thought on “Det är okej …

  1. En viktig punkt!
    Jag tror den här egenskapen, att kunna hålla sina egna antagande framför sig (to suspend one’s assumptions på engelska), är viktig för att kunna höra den andras åsikt. Höra den, innan man ska värdera den. För om man inte hört den, hur kan man värdera den?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Spamskydd *