Den stora faran är inte mänsklighetens ondska utan De goda människornas likgiltighet

Valrörelsen har börjat. Några tankar kring vår politiska verklighet.

Tack Daniel för din utmärkta analys i dagens blogg. Hade redan skrivit min blogg men hoppas detta ändå kan vara till någon nytta.

Samutvecklare som deltog i Almedalen har redan fått erfarenhet av lyssnandets konst, som under valrörelsen kan utvecklas till det goda samtalet. Daniel har i sin blogg ”Vad är iS..” tagit upp våra värderingar från årsmötet. Varför inte pröva att negera dem. Till exempel lyhördhet. Om vi inte lyssnar vad åstadkommer vi? Mod. Om vi inte har mod att ställa raka frågor och därtill kompromissar med vår övertygelse. Vad blir resultatet? Helheten. Om vi låter oss försjunka i en delfråga utan att se konsekvenserna för helheten. Vad förstår vi? Autenciteten. Om vi tappar bort oss själva. Ja, hur illa kan det bli?

Kanske detta kan göra oss mer medvetna om våra brister och vi kan förstå vad som fattas och hur vi kan angripa det. Det är ju bara vi som kan förändra samhället genom att förändra oss själva, bli medvetna empatiska personligheter. Medvetna om oss själva och därmed alla andra och naturen, förstå helheten av vår tillvaro. Det underbara är att det finns en ytterligare nivå bestående av tankens energi. Det kan låta banalt, vi måste vara Goda om vi vill Gott. Godheten liksom Ondskan sprider sig till alla nivåer. Tanken i samklang med handling, vårt sätt att rädda världen..

Men hur i all världen, vill vi att världen ska se ut? Vilka värderingar ska bära oss?

Majoriteten av världens nationer har ratificerat, bekräftat, FN:s deklaration om de Mänskliga Rättigheterna. Jag har valt följande tre artiklar av trettio, att visa andemeningen i Den allmänna förklaringen om de Mänskliga Rättigheterna för alla och en var (MR). 

Artikel 1 ”Alla människor äro födda fria och lika i värde och rättigheter. De äro utrustade med förnuft och samvete och böra handla gentemot varandra i en anda av broderskap

Artikel 23 ”Envar har rätt till arbete, till fritt val, av sysselsättning, till rättvisa och tillfredsställande arbetsförhållanden och till skydd mot arbetslöshet”

Artikel 25 ”Envar har rätt till en levnadsstandard, som är tillräcklig för hans egen och hans familjs hälsa och välbefinnande, däri inbegripet föda, kläder bostad, hälsovård och nödvändiga social förmåner, vidare rätt till trygghet i händelse av arbetslöshet, sjukdom, invaliditet…”

Drömmar? Nej verkligen inte.  MR är tänkt att uttrycka vår gemensamma Vision, det vi strävar efter, en ny värld. Frågan är då, vad gör vi för att nå denna vision? Vilka är hindren?

Nuläget i svensk politik kan i korthet beskrivas som nedan:

Vi har två partigrupper representerande en höger- och en vänsterfalang, som under årens lopp succesivt undergått förvandling. Höger- och vänsterfalangtänkande har tappats sina gamla kännetecken och därmed sin relevans. Högerfalangen hade under den industriella utvecklingen värderingar kvar från feodalismen med hierarkier och ofta även starka tämligen enväldiga ledare. Vänsterfalangen hade spår av ryska revolutionens kommunistiska ideologi. Samhällsutvecklingen har drivit politiken mot mitten och högern kallar sig Moderater och till och med Nya Moderater, som nu är utpräglat liberala, den fria marknadens parti per excellens, med stötdämpare i sociala reformer. Den gamla moralen och etiken har upplösts utan att ersättas av något annat än vad som skulle kunna benämnas amoral, morallös, eller till och med omoral.

Socialdemokraterna har i sin tur lämnat vänsterbåset och också gått mot mitten. De har till och med förlorat jobbfrågan till liberalerna. Kanske inte så konstigt eftersom jobben blir allt färre, främst de manuella, som motsvarar det gamla begreppet arbetare. I detta läge, efter flera misslyckanden, väljer partiet sin ledare inom LO kollektivet. Vänsterpartiet profilerar sig mer som gamla socialdemokrater. Miljöpartiet har inte tagit sats ännu . Övriga partischatteringar, inom Alliansen, håller sig intill det ledande partiet, Nya Moderaterna, och i övrigt inte så mycket att orda om. Så har vi fått ett främlingsfientligt parti i riksdagen som officiellt försöker anpassa sig till den allmänna åsiktsfåran.

Alliansen har tagit ställning för privatiseringar och skattesänkningar.

I privatiseringens anda säljs allmän egendom till den privata sektorn och verksamheten finansieras med skattemedel. I enlighet med marknadsekonomins ideologi blir verksamheten kostnadseffektiv och rationell. Vinster från verksamheten placeras i skattebefriade paradis samtidigt som kvalitén i många fall har sjunkit i den allmänna sparivern. Inte ovanligt att efter några år har företagen d v s skolor, sjukhus och vårdinrättningar sålts med stora förtjänster.

Alliansens skattesänkningar är ämnade att öka köpkraften, för att stimulera produktion, handel och kommers. Diskussioner om tillväxtens effekter för miljön saknas.

Gruppen kring socialdemokraterna vill snarare öka skatterna än sänka dem, för att utjämna klasskillnader, som i kristider har till effekt att dämpa motsättningar. Vänstern sticker ut och har tagit ställning mot vinster i välfärden. De andra är ambivalenta gentemot Alliansens politik.

I största allmänhet speglar politiken avsaknaden av helhetsperspektiv. Vår tillvaro består av fragment och många känner sig förvirrade. Vi hittar inte någon röd tråd i informationsflödet. Vi förstår inte hur allt hänger samman och därmed bristande egentlig förståelse och mening.

Helhet ja. Det går knappast att endast omfatta Sverige och svensk politik, när vi lever i en by i världen och regionalt i ett hörn av EU. Sambanden med EU hör vi sällan nämnas i debatten, vilket vore naturligt till exempel vad gäller invandrarfrågor, ekonomiska aspekter, speciellt nu i krisens dagar. Lika lite är FN del av vår debatt i vardagen. Och märkligt tyst just nu när den ekonomiska krisen åter slår till och inte kommer att upphöra förrän vi löst vår ekonomiska situation. Frågor om bankväsendet borde väl diskuteras; ska vi kanske internationellt kontrollera bankerna? Vilken nytta eller skada gör finansinstituten? Vilka konsekvenser har drogpolitiken? Frågorna som berör oss alla är oändliga.

Jag har efter bästa förmåga försökt att kortfattat spegla dagens situation utan anspråk på att vara varken objektiv eller sann. Vad som förespeglar mig är samtalsgrupper kanske i form av studiecirklar med ett utarbetat studiematerial (inom ramen för ett studieförbund som finansierar). Arbetet i studiecirkeln skulle eventuellt kunna ligga som förslag till partiprogram. För att greppa helheten är det frågan om ett gediget arbete att omfatta den personliga nivån till den globala. För att inte förlorar oss i detaljer måste vi finna de bärande faktorerna i den oändliga mängden av fakta.

Eva B Ernfors

Eva B Ernfors

Eva B Ernfors, disputerad antropolog, uppväxt och boende i Stockholm.

Mitt intresse för iS! beror på dess värdegrund. Genom livet har jag som antropolog, forskare och skribent ägnat mig åt ekonomi, politik, kultur och religion/filosofi. Som antropolog har jag arbetat i olika delar av Asien. Jag är även professionell coach och Reiki Healer. Idag skriver jag på en bok. Ytterst viktigt för mig är att varannan vecka få ta hand om min 7-årige sonson.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Spamskydd *