Den gemensamma nämnaren; Den positiva samhällsutvecklingen

 

I mina tidigare två bloggar har jag velat visa en gemensam nämnare i de olika axplocken som presenterats. Nämligen den positiva samhällsutvecklingen som tränger fram mitt i floran av negativa händelser.

Vi har utvecklat tekniken bl a för en öppnare kommunikation mellan oss alla på vårt klot. Men det innebär också ett stort ansvar att inte sprida negativt syftande information utan att istället ge hopp och kraft och vara tacksamma för sådana sanningar som ligger i Snowdens varningsklockor. I tiden ligger också individuationsprocessen i kollektivismen, vi ser varandra som medmänniskor som är inkluderande istället för exkluderande. Vi öppnar nu också alltmer för gemensamt ägande och personligt ansvar i en organisk utvecklingsprocess, samhälleligt och självutvecklande. Vi orkar inte längre med alla fragment, som presenteras oss. Vi söker förståelse av helheten, förstå konsekvenserna av vårt handlande. Inte vakna upp med härdsmältor från kärnkraftsverk och hot om förintelse. Och alla onödiga krig som också ingår i tillväxtkedjan. Förresten tillväxt av vad? Prylar och sopberg eller kunskap och medvetande? Det vill säga vi söker alltmer balansen mellan vår materiella tillvaro och den mentala.

Nu existerar ingen beständig balans, då det enda vi vet är att allt förändras. Vi ser dock inte de små förändringarna, men när måttet är rågat brister kärlet och vi har skapat kaos. Så ska allt åter ställas till rätta, men förutsättningarna är helt annorlunda, kvalitativt sett. I det positiva som hänt och händer, ser vi tendenserna och kan succesivt bygga upp något nytt. Men vi får inte tas på sängen.

Vi kan förbereda oss genom att börja med att skapa samtalsgrupper och öva oss inför valen till riksdag, landsting och kommun nästa år. Jag nämnde det i förbigående på ett iScafé i Stockholm. Med goda erfarenheter av att lyssna som Samutvecklarna har från Almedalen i somras är steget inte långt till att utveckla det goda samtalet på gator och torg.

Andra förberedelse inför framtiden började Marina Hammer och jag diskutera på café i Stockholm: nya idéer och hur de projekt och den verksamhet som redan pågår kan utvecklas. Men hur ska verksamheten  finansieras? Först behövs en kostnadsfri möteslokal. Vi fastnade för kyrkan, förslagsvis Klara Kyrka som ligger centralt. Jag erbjöd mig att höra efter om vi möjligen kan få ockupera kyrksalen på tisdagskvällar. I anslutning till diskussion om kyrksalen kom Marina med förslag om ett kyrkprojekt, kyrkvåren, alluderande på skolvåren. Så diskuterade vi medlemsavgiften. Men varför vara Medlemmar och exkludera andra intresserade, varför inte helt enkelt vara Intresserade?  Borde vi inte lita till vårt budskap och ha tillit till att allt fler människor blir medvetna och ansluter sig till våra idéer och stödjer verksamheten ekonomiskt med vad de anser sig vilja avstå från.

Vi går ut på hemsidan, fb, twitter… och till våra nätverk med en kort beskrivning av andemeningen, med en ständigt uppdaterad version av hederskodex. Vi presenterar våra projekt som vi behöver pengar till t ex Almedalen nästa år, hemsidan med uppföljning, specifika projekt som presenteras så fort vi vet något och dessutom har en extra pott för löpande utgifter. Projekt, budget med kostnader presenteras öppet. Borde det inte vara möjligt att Intressera fler att delta med personligt ansvar i en fri form av verksamhet i ständig rörelse, en verkligt demokratisk form.

Som jag ser det är den ljusnande framtiden vår. Rädslan för det okända är dock en stor risk, ty det finns ingen återvändo, historien upprepar sig aldrig. Det är bara att fatta mod och vid gott mod kan vi tillsammans analysera situationen och hitta arbetsformer som succesivt, steg för steg, kan leda till, förutom en tankesmedja, ett  eventuellt parti genom vilket vi kan driva våra frågor på olika nivåer.

 

 

Eva B Ernfors

Eva B Ernfors

Eva B Ernfors, disputerad antropolog, uppväxt och boende i Stockholm.

Mitt intresse för iS! beror på dess värdegrund. Genom livet har jag som antropolog, forskare och skribent ägnat mig åt ekonomi, politik, kultur och religion/filosofi. Som antropolog har jag arbetat i olika delar av Asien. Jag är även professionell coach och Reiki Healer. Idag skriver jag på en bok. Ytterst viktigt för mig är att varannan vecka få ta hand om min 7-årige sonson.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Spamskydd *