Bli varse

Det är vår varseblivning som får oss att fungera i ett socialt sammanhang. Den informerar oss om viktiga saker i omgivningen och vår relation till det som händer. Men denna varseblivning är, enligt nobelprisad forskning, snedvriden och lättmanipulerad.

Faktum är att våra beslut är påverkade av kognitiva illusioner, som är svårare att upptäcka än synvillor. Det vi minns av en episod är överbetonat av känslomässiga toppar och hur det hela slutade. Varaktigheten, hur det var under hela tidsförloppet, försvinner ur minnet. Vidare är vi rustade med en efterklokhet som tillsammans med minnets begränsningar ger en snedvriden tolkning av vår faktiska upplevelse.

Det allvarliga med detta är att vi identifierar oss själva med detta ihågkommande jag. Det jag som alltså baseras på en snedvriden varseblivning av verkligheten. Vi tror oss vilja ha något utifrån hur vi tänker om vårt liv. Inte utefter vad som faktiskt sker i våra liv. Det inre förnuftets stämma är ofta svagare än den klara rösten från felaktig intuition.

Inkonsekvensen verkar inbyggd i intellektets funktion. Vi vill att smärta ska gå över snabbt och att välbehag ska vara länge. Men minnet kommer ihåg det mest intensiva ögonblicket av smärta eller välbehag och de känslor som fanns i episodens slutskede. Ett minne som struntar i vad som faktiskt hände under hela perioden, ger inget stöd för långa njutningar och korta smärtor.

Läs den !
Läs den !

Prajming är en snedvridning som är väl utforskad under decennier. Tyvärr ger forskningen oss anledning att ifrågasätta oss själva som medvetna och autonoma aktörer. Vårt sinne är lättpåverkat av enkla faktorer. Ett klassiskt experiment med tjugoåriga studenter. En grupp fick studera vanliga ord. En annan grupp fick också vanliga ord, men hälften indikerade ålderdom: rynka, Florida, skallig, grå osv. Båda grupperna skulle bilda meningar med fyra ord ur sina listor. När de var klara skulle de gå till ett annat rum för att göra en ny övning. Experimentets syfte vara att mäta tiden för förflyttningen mellan rummen. Detta gjordes osynligt för studenterna. Den grupp som hade de ”äldre orden” gick betydligt långsammare.

Det visade sig att den omedvetna tanken ”att bli gammal” ledde till beteendet att gå sakta – omedvetet förknippat med ålderdom. Ingen försöksperson hade blivit medveten om temat ”gammal” och vägrade tro på att de var påverkade av den första övningen. Men detta klassiska experiment är bara ett i raden som bevisar att en tanke kan påverka en handling. Det spegelvända experimentet har också gjorts. Försökspersoner fick antingen promenera en sträcka som vanligt före övningen att identifiera ord, eller gå med 30 steg i minuten (1/3 av deras normala gånghastighet). Den långsamma gruppen identifiera sedan ord som ”gammal, slö, glömsk och ensam”, betydligt mer än den andra gruppen.

Prajmingeffekter kan leta sig in i varje vrå av våra liv. Prajming ger hjärnan en associativ knuff. Penningprajmade personer har mer självförtroende och är mer självständiga än andra, enligt forskningen. Men även mer själviska, ensamma och avståndstagande till andra och sig själv.

Vår omsorg om andra människor baseras, utifrån jaget, mer på deras berättelser än deras känslor. Framförallt är vi upptagna med vår egen livsberättelse. En berättelse handlar om betydande händelser och minnesvärda stunder, inte om den tid som går. Det sorgliga med det kan vara att berättelsen baseras på ett bortseende från vad som faktiskt varit och en överbetoning av olika episoders topp/slut-effekt. När vi bedömer lyckan i vårt eller andras liv, så betyder exempelvis de fem sista åren mer än de första 80 åren…Slutet gott, allting gott?

Intellektet kan sägas bestå av två olika processer. System 1 är automatiserat, inte speciellt läraktigt, men är det som får oss att fungera i tillvaron. System 2 är strävsamt, men lättjefullt. Det kopplas in när vi ”tänker till”. Vi är identifierade med jaget, vars system 2 tror sig ha kontrollen. Men varseblivningen är snedvriden utifrån olika preferenser och jaget fattar irrationella beslut baserade på illusioner.

Lösningen, för att inte falla i den snedvridna varseblivningens fälla, är att betrakta mer vad som pågår. En betraktare är mindre kognitivt upptagen och öppen för verklig information, än vad en aktör är. Så genom att betrakta sig själv och den situation en är inblandad i, skärps varseblivningen. Det är självet som lever och upplever vårt liv. När saker och ting fungerar brukar vi säga att det ”gick av sig själv” och när något känns självklart, ja då har vi fått en insikt!

Ett positivt sätt att använda prajmingens knuff framåt för vårt beteende, är att agera lugnt och vänligt oavsett hur jag känner. Det kan göra oss lugna och vänliga på riktigt!

(Inspiration och fakta från Daniel Kahnemans ”Tänka snabbt och långsamt”)

Per Hörberg

Per Hörberg

Beteendevetare och författare kring ledarskap, organisation och personlig utveckling. ”Samarbetsminister” för lösningar i samhälle och organisation. En patriot som är stolt när Sverige gör rätt och som vill påverka när det går fel.

Per är morfar och farfar, en seglare som gillar att sporta och bidra till det globala samhällets utveckling. Har bidragit till två stabila friskolor på Lidingö. Leder initiativ Samutveckling! och Wellnessguide. Förr IKEA-chef och reservofficer, nu koordinator av relationer så att chefer blir ledare, grupper blir team och så att medarbetare och medborgare blir samutvecklare!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Spamskydd *