Bildning som bot mot egoism och nationalism?

Idag råder en kombination av stamtänkande och självupptagenhet i samhället. Jag har ett behov av att identifiera min ”stam” och ett ”vi”, som stänger ute andra. Ungefär som ungdomar på högstadiet. Samtidigt som jag är beroende av att tillhöra ett ”vi”, så kretsar det mesta kring mig. Jaget i dagens samhälle är väldigt självupptaget, på gränsen till narcissistiskt.

Narcissist javisst!

Detta gör världen mindre. Och kanske är det just en reaktion på att världen blivit större med alla våra flygresor och Internet. Få människor är trygga nog att omfamna denna storhet. Svaret blir att begränsa sig i ett självupptaget vi. Lite som att gå på Lustiga husets spegelsal. En plats på nöjesfält där speglar i olika form skapar lustiga spegelbilder. Självupptaget granskar vi oss själva. Här tillåts i alla fall glada skratt.

Idag pratar vi mer om bildning igen. Många av oss vill utveckla ett sätt att låta världen hänga ihop. Att låta människor hänga ihop och inte delas upp i vi och dom.

Under slutet av 1800-talet och de första decennierna under 1900-talet fanns i Sverige en metod för en dubbel omvandling. Både individen och det omgivande samhället skulle omvandlas från det klassamhälle det var. Människans frigörelse skulle förvandla samhället från det är till det som det borde vara. Metoden var bildning. Folkbildning.

Genom att ”höja sig själv över gruset och smutsen, genom att närma sig mänsklighetens ljusbärare”, skulle arbetaren höja sin klass och förvandla sin värld. Detta genom att förverkliga drömmen om frihet och värdighet.

Dagens Sverige

Vi har fått tillbaka klassamhället. Utanförskap råder inte bara kring de större städerna, utan även i glesbygd och ja, faktiskt hos de många människorna i materiellt förmögna samhällsklasser. Vi rör oss allt mindre, passiviseras och mår allt sämre psykiskt. Konflikterna ökar i samhället. ”Vi och dom” blir allt tydligare i 2000-talets Sverige.

Idag kan inte ens experter råda oss till vad som gäller. Inte inom så olika områden som kostråd, klimatet, freden, flyktingar eller sociala klyftor. Komplexiteten är för stor. Det är, exempelvis, inte antingen den ena eller den andra bantningsmetoden som häver utbredningen av fetma i världen. Det räcker heller inte med information kring klimatet för att få oss att konsumera mindre. Tillvaron blir dessutom extra dynamisk av världsledare som konsekvent ljuger och kör över sina egna rådgivare. ”Fake news”.

Vem ska en lita på? Vart är vi på väg?

Klyftorna ökar. Vi och dom – tänkandet ökar. Rädslan sprider sig som en gräsbrand i Kalifornien. Känslomässighet får fritt utrymme i sociala medier. Vi uppträder kort sagt obildat på nätet. Känslosamma kommentarer på känslosamma poster. Det är som att vi tappar fotfästet.

Ny folkbildning

Tron på ”det starka samhället” ersatte under 1930-talet bildningsidealet för individen. Stadsplanering och social ingenjörskonst bidrog till välståndets utveckling. Men nu randas en ny tid när den gamla formeln inte håller längre. Psykisk ohälsa ökar liksom de socio-ekonomiska klyftorna. Kanske därför som bildning börjar komma i ropet igen som en balanserande faktor i ett samhälle som flödar av information. För vad är sakligt och grundat? Vad är sant+ Vad är fake news? Endast den med fötterna på jorden och som har en viss allmänbildning kan hålla sig kvar i det tänkande som brukar kallas sunt förnuft.

Rickard Sandler

Tage Erlander, en av våra stora statsministrar, höll på 1960-talet ett tal för den bortgångne Rickard Sandler. Han hade på 1920- och 30-talet varit såväl finansminister, handelsminister och utrikesminister, som finansminister och statsminister. Sandler var allmänbildad och begåvad inom flera andra områden. Det var Sandler som vurmade för den dubbla omvandlingsprocessen – för både individ och samhälle. ”Den inre omvandling bildningsarbetet innebär hjälper människor att bli större än hon är.”

Hur ser då den nya folkbildningen ut?

Kanske en dubbel omställningsprocess igen. Men nu att jag både lyssnar till mig själv – och samtidigt till andra i samhället. Även på de som inte ”tycker som jag”. Genom att börja i mitt eget ansvarstagande och sedan lyssna ordentligt till andra, så kan en konstruktiv samhällsprocess möjligen ta vid.

Hur ser du på saken?

 

 

Per Hörberg

Per Hörberg

Beteendevetare och författare kring ledarskap, organisation och personlig utveckling. ”Samarbetsminister” för lösningar i samhälle och organisation. En patriot som är stolt när Sverige gör rätt och som vill påverka när det går fel.

Per är morfar och farfar, en seglare som gillar att sporta och bidra till det globala samhällets utveckling. Har bidragit till två stabila friskolor på Lidingö. Leder initiativ Samutveckling! och Wellnessguide. Förr IKEA-chef och reservofficer, nu koordinator av relationer så att chefer blir ledare, grupper blir team och så att medarbetare och medborgare blir samutvecklare!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *



Spamskydd *