Bekvämlighetszoner – ett inlägg om polariteter, kroppen och knoppen

Vi har alla en bekvämlighetszon som vi vill röra oss i. Det rör allt från stort till smått, men för tydlighetens skull uppradar jag några exempel över vad det kan vara utan inbördes ordning:

  • Aktiviteter som involverar kroppen (meditation, dans, sång, måla etc) eller huvudet (problemlösning, strategier, blogga, debattera och filosofera etc).

  • Hur man föredrar interaktion samt att ta kontakt med andra människor: fysiskt (med beröring) eller intellektuellt (i samtal).

  • Att vara i bakgrunden och inta en lyssnande roll, eller att vara i rampljuset och inta en mer aktiv, talför roll.

  • Kroppsligt inkännande (intuition) eller intellektuellt teoretiserande (filosofi).

  • Att fokusera på samhällsutveckling eller personlig utveckling.

 

Jag kan ge fler exempel, men vi stannar vid detta, för att inlägget inte ska bli milslångt. Oavsett vad det handlar om sker personlig utveckling, insikter och grundning genom att gå utanför sin bekvämlighetszon. Efter hand ökar bekvämlighetszonen och på det viset möter vi oss själva som friare människor med mindre moraliserande och dömanden kring både den egna personen och andra. Det ska inte vara i så stora steg att man riskerar att skadas känslomässigt på något vis, men i små steg så att man utmanas.

Om man alltid är uppe i huvudet kan det vara att börja meditera eller ägna sig åt sådant man tycker är ”flum” som någon estetisk och kreativ uppgift. Kanske är detta ett för stort steg och man blockeras av föreställningar om hur det ska gå till, såsom ”jag kan inte sjunga”. Alla kan sjunga (sen är det ju väldigt olika hur det låter). För vissa kan det vara att bara börja använda kroppen såsom någon form av fysisk träning. Flera uppgifter som involverar kroppen kan till en början kännas svåra och man känner förmodligen att man blir uttråkad, okoncentrerad eller rentutav förskräckt och obekväm inför att släppa loss. Efterhand kommer man dock upptäcka vad andra människor fascineras av och då sker ett inombordes skifte när man väl har varit med om det som man inte skulle vilja vara utan. På samma sätt finns det människor som bara är i sina kroppar och i sin kreativitet som skulle utmanas av att gå upp i huvudet, analysera, filosofera, utmana sina föreställningar och fördomar på intellektuella plan och ägna sig mer åt samtal. Om man alltid interagerar med andra människor genom djup ögonkontakt, beröring och att andas ihop eller nåt dylikt kan det vara utmanande att sätta sig ner på avstånd från den andra och se vad som uppstår i mötet om man vågar att vara uppe i huvudet. På samma sätt skulle människor som alltid är uppe i huvudet utmanas och växa av att låta ett möte med en annan människa ske mer i tystnad och så småningom med en fysisk dimension (behöver ej vara sexuell – kan räcka med en varm kram eller en lätt hand på någons axel – men kan också vara det om alla inblandade är intresserade av, öppna och inkännande för den typen av spänning. Jag kommer att beröra ämnet sex mer i mitt nästa inlägg. Liten cliffhanger, men ni får vänta till en vecka för detta).

 

Att träna på att inta en lyssnande roll om man ofta är den som leder samtalet och då observera vad som händer i rummet, hur andra människor reagerar och vad man har att lära från andra, samt hur man tjänar utrymmet på andra sätt är också ett sätt att utvecklas på. Och vice versa; att våga säga vad man tänker utan för långt övervägande eller återhållande om man är ovan vid att ta plats. Att lita på att ens åsikt räknas, betyder något och tillför något i sammanhanget. Att alltid utgå från magkänsla/intuition gör att tanken blir klarare kring vad man anser är rätt eller fel och vad man egentligen anser. Viktigt är också att våga vara öppen för att överväga andra perspektiv som presenteras för en och kunna analysera, vrida och vänta på dem med ett intellektualiserande.

Att alltid vara fokuserad på samhällsförändring och och vad alla andra, framför allt politikerna, behöver göra blir lätt ett försvar från att titta djupare på sig själv och sin egen delaktighet i det större. Att bara vara fokuserad på personlig utveckling och sätta skygglappar på det som sker utanför skapar lätt egostrukturer (men detta kan dock vara en viktig början för att lära sig att prioritera sig själv och sina behov, precis som jag skrivit i mitt tidigare inlägg ”Våga vara egoistisk”).

 

Så, avslutningsvis, en liten sammanfattning och uppmuntran: Känn efter vad du behöver och mår bra av och (jag skriver inte ”men”, för jag anser inte att det finns någon motsättning eller kompromiss i detta; enligt mina egna erfarenheter går det utmärkt och är optimalt att göra bådeoch samtidigt) våga också utmana dig själv och fundera på hur du tjänar såväl dig själv som andra människor och hela samhället som bäst. Träd ut från din bekvämlighetszon.

Padma Schrewelius

Padma Schrewelius

Jag skriver personligt utifrån ämnen som engagerar, berör och utmanar mig. Hoppas att jag också kan förmedla detta till er läsare. Jag bloggar också på sexochsamhalle.com

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Spamskydd *