Att göra ont med intentionen att göra gott

Vi ska inte blunda för vad som försiggår i världen. Alla hemskheter måste rapporteras om. Även saker som inte berör samhället på en övergripande nivå med möjligheter för oss att påverka, utan brott som en enskild individ har gjort mot en annan enskild individ. Extrema våldsbrott där brottets karaktär bedöms som ”ovanligt” ska upp på löpsedlarna och beskrivas in i minsta detalj.

Det finns något perverterat över detta vältrande i smärta; det som kallas ”nyheter”. Nyheterna om vilka fantastiska samhällsinsatser som görs från alla möjliga håll och hur vi kan ena vårt intresse inför att skapa en bättre värld ges inte. Någon är god och någon är ond. Det finns alltid en förövare och ett offer. Och nu vill samtliga riksdagspartier skärpa straffen för brottslighet trots den tveksamma samhällseffekten det gör.

Nej, vi ska inte blunda. Men är det inte precis det vi gör när vi bara försöker dämpa symptom genom att exempelvis skärpa straff istället för att gå till roten kring problemen? Jag undrar hur media påverkar oss. Hur det talar om vad och vem och hur vi ska bry oss. Vad som är politiskt korrekt och inte.

Tänk om det förhåller sig så paradoxalt som att när vi vill göra väl och belysa vissa problem, gör vi bara saker och ting värre? När vi vill skapa en mer jämställd värld så gör vi det genom att belysa alla områden där kvinnor drar det kortare strået jämfört med män. När vi vill motverka rasism så skriver vi om hur tufft invandrare har det att få jobb på grund av sina utlandsklingande namn och språkbrytningar. I våra försök att motverka sprider vi sexism och rasism. De vännerna jag har på facebook som brinner mest för genusfrågor och rasism är också de som bäst hjälper till i spridningen av sexistiska budskap och Sverigedemokraternas budskap. Självklart alltid med en inledningsrad av antingen fasa ”jag blir mörkrädd av detta”, maktlöshet ”nu har jag blivit så trött på sånt här”, förakt ”Jag förstår inte hur dumma i huvudet de som röstar på den här skiten är” eller frustration ”När ska folk vakna upp och fatta att…”. Ett litet experiment som illustrerar lite tydligare vad jag menar är det här: ”A cat named Joe”.

Vad gör det med våra psyken, att konstant matas med att det kommer alltid vara lite tuffare för kvinnor och invandrare att ta sig fram? Till sist tror vi att det är normalt, att det är så världen ser ut. Vi cementerar dessa bilder för sanningar. För frågan är om det är sanningar? Är inte världen, så som var och en uppfattar den, endast speglingar av vårt eget sinne? Om jag går runt och tror att jag som mörkhyad, ung kvinna kommer att ha svårare att lyckas med det jag vill i livet jämfört med ljushyade män, hur kommer det att påverka mig i min strävan? Antingen tänker jag att det är ingen vits att ens försöka, eller så blir jag så upptagen av frustrationen över orättvisan i detta att jag lägger all min energi på att belysa denna orättvisa istället för att faktiskt lyckas med det jag ville företa mig. Enda gångerna jag har oroat mig för att rasism ska kunna påverka hur väl jag ska lyckas få ett jobb eller liknande är när någon av ”god vilja” har påpekat för mig att det är bäst att jag inte sätter mitt fotografi i CV för att de inte ska sålla bort mig för snabbt pga etnicitet. Jag har aldrig upplevt några problem med att få jobb och definitivt inte några hinder utifrån hudfärg eller kön och så tror jag att det är för de flesta människor i de flesta fall, men det är de få procenten som någon gång diskrimineras som det rapporteras om i media på ett sätt som får oss andra att missta diskrimineringen för norm.

Det handlar inte om att blunda eller förneka att strukturella skillnader finns och jag predikar verkligen inte nyliberalism genom att vilja betona individens ansvar in i absurdum. Tvärtom. Det är förståeligt varför vissa individer känner det motigt att ta sig fram i den här världen och jag är intresserad av att förändra samhällsstrukturerna så att det inte ska upplevas så längre för vissa individer inom vissa grupper. För vi kan absolut skapa de möjligheterna. Det handlar om att lägga om fokuset från att fastna i ”Vad är fel med världen?” till ”Hur kan vi göra världen bättre?”. Samutveckling, helt enkelt.

Padma Schrewelius

Padma Schrewelius

Jag skriver personligt utifrån ämnen som engagerar, berör och utmanar mig. Hoppas att jag också kan förmedla detta till er läsare. Jag bloggar också på sexochsamhalle.com

3 thoughts on “Att göra ont med intentionen att göra gott

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Spamskydd *