Om vi ser problem i USA aktualiserat av Black Lives Matter och valet i november, så kanske vi ska betrakta dem på ett nytt sätt?

Om vi ser problem i Sverige med skjutningar, klyftor och ensamhet som ökar, ska vi fortsätta tänka likadant då?

De flesta förstår nog att det vore mer framgångsrikt att ”tänka utanför boxen”. Men det är lättare sagt än gjort.

Varför?

Därför att vi alla har en självbild och en identitet baserad på livsval och andra ”investeringar” under livets gång. Denna självbild blandar vi ihop med vem vi verkligen är. Ego är latin och betyder jag som betyder individens bild av sig själv.

Detta ego har huvudrollen i spelet på livets teater. Så länge alla styrs av sina investeringar i denna identitet, så är vi fast i det gamla. Först när allt fler börjar sätta sig, då och då, i publiken på denna teater – och se sig själv agera på scenen – så kommer det perspektivskifte som en förändring kräver.

Nästa steg, nog överkurs tyvärr, är att bli medveten om att vi alla hänger ihop och är ömsesidigt beroende av varandra och den natur vi tror oss vara herre över.

Hoppet finns kanske ändå i att alla människor, sannolikt, har potential att börja se sitt egos framfart med glimten i ögat. Om fler gör det och vi börjar samtala om det, så kan det hända hållbara saker ganska omgående!

Så om de komplexa problemen i våra liv, samhällen runt hela jorden, börjar bli lite väl komplexa: försök inte hitta en enkel lösning, det kommer inte att fungera. Vi behöver samlas över olika discipliner, kunskaps- och forskningsfält för att lyssna till varandras perspektiv. Låt oss göra det nu, innan t ex klimatfrågan blivit en knut vi inte kan lösa upp.

Inlägget arkiveras 12:55pm Monday September 6th, 2021