Ack vi bräckliga varelser

Det enda vi egentligen vet om vårt liv – är att vi en gång ska dö. Men utan denna acceptans bekämpar vi livet genom att gömma oss i en rustning. Ett skydd som kan bestå av att prata mer än lyssna, att tänka mer än känna och att kritisera det som riskerar att rucka min bild av världen och livet.

Rustningen byggs runt vårt hjärta och vi lever, som huvudfotingar, utan egentlig kontakt med varken oss själva eller livet omkring oss. En av se senaste sommarpratarna i P1, miljardären, beskrev hur han motvilligt insåg att pengarna inte var livet.

Vår syn på pengar, att högakta det värdelösa i tingen, lär oss också att ringakta det som är värdefullt på riktigt. Mötet med dig, hälsan, friheten, familjen, relationerna. Varför inte börja samarbeta med oss själva och andra utifrån vad som är människans natur? Att vi är en del av något större?

För vad är meningen med livet? Vad är värdefullt på riktigt?

Lycka?

Att vinna miljoner på lotto eller annat spel? Att tjäna miljoner, miljarder på skickligt företagande? Nej, om detta är liberalismens mål och mening, så förstår jag alla motkrafter i samhället. För en ideologi utan själ och mening leder till en utarmad tomhet, meningslöshet.

En hållande form
Tillit kan vara alternativet till en kontrollerande rädsla.

Lycka är snarare något som delas med andra. Då slipper vi det där kortvariga lyckorusen och kan leva vardagen mer i lycka. Som att leva empatiskt med andra – om det så gäller kollegor och grannar, men kanske främst familj och vänner. För den som kan känna med andra människor blir mer levande själv. Inte minst genom att jag då också kan känna med mig själv.

Att endast känna för andra är lite som att ställa sig vid sidan om – eller värre, på en piedestal och döma en smula… Det är lite som huvudfotingen som tänker mycket och är känslomässigt lagd.

Det är en helt annan kvalitet att känna och vara här och nu. Den som kan det behöver inte konsumera så mycket i jakten på den flyktiga lyckan.

Ja, vi har alla ett ändligt och bräckligt liv. Men det blir längre och lyckligare när vi är närvarande. När vi följer en väglös väg, befriade från egoismens kortsiktiga och jagcentrerade natur. Närvaron bygger på att jag har ett öppet och sårbart hjärta. Så belöningen kan bli stor för den som vågar släppa på rustningen!

Per Hörberg

Per Hörberg

Beteendevetare och författare kring ledarskap, organisation och personlig utveckling. ”Samarbetsminister” för lösningar i samhälle och organisation. En patriot som är stolt när Sverige gör rätt och som vill påverka när det går fel. Per är morfar och farfar, en seglare som gillar att sporta och bidra till det globala samhällets utveckling. Har bidragit till två stabila friskolor på Lidingö. Leder initiativ Samutveckling! och Wellnessguide. Förr IKEA-chef och reservofficer, nu koordinator av relationer så att chefer blir ledare, grupper blir team och så att medarbetare och medborgare blir samutvecklare!

Inlägget arkiveras 2:53pm Wednesday June 30th, 2021

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *



Spamskydd *